med. dig, icke vilja förstå meningen med sitt lif, utan Han sänder dessa halstarriga sådana pröfningar, som måste lära dem inse, hvartill de såsom menniskor och kristne äro pligtige. Säg, Ester, af hvad anledning förteg du att Erik skref till dig, alt Marianne var på Lybo? — Ack, Nanny, du kan ej tala så strängt till mig, att jag ej förtjent ännu mera stränghet, svarade Ester och böjde ned hufvudet. Jag teg derför, att jag ville stanna, de:för att jag icke uthärdade tanken attlefva tillsammans med Marianne. Nu skall jag resa, blott jag först får anförtro dig, huru brottslig jag är inför Gud och menniskor. Nanny, älskade Nanny, försök att vara god mot mig, ehuru jag icke förtjenar det, eljest skall modet svika mig, då jag går att inför dig erkänna mina fel. Ester räckte händerna mot. Nanny. Hon hade ännu icke läst Ludvigs bref. — Stackars barn, hvad vill du jag skall göra? sade Nanny: Läs din svågers bref, och du skall förstå, att min själ måste vara uppfylld af bitterhet. Nanny satte sig på sängkanten och klappade Esters kind, under det hon sorgset blickade på det unga, vackra och upprörda ansigtet. Ester lutade sig intill henne och grät. — Slipper jag läsa brefvet? bad hon. — Nej, Ester, du måste göra det, du