Dagens Nyheter – 29 september 1869, sida 2

Napoleons finanser äro icke goda. Hans årsanslag är 30 millioner frank (21 mill. rår), men det har icke förslagit. Kejsarinnans lif blef för fyra år sedan försäkradt hos tre särskilda bolag i Paris för sammanräknadt omkr. 1,200,000 rdr. I anseende till kejsarinnans ovissa ställning togo bolagen en hög premie, och sista gången dessa premier skulle inbetalas hade hofvet stor svirighet att göra det. För den kejserlige prinsens oberoende är af fadren icke sörjdt, om man icke dertill vill räkna att han fått en liten egendom vid boulevard Eugene, som ru skall säljas på auktion för minst 27,000 rdr. På samma gång låter kejsarinnan sälja en henne tillhörig fastighet i Paris, värderad till onkring 100,000 rdr. Prinsen eger en sträcka ofruktbar och ouppodlad jord i les Landes — jemförliga med våra svältor; ban har fått den genom testamente af en kusin till sin far. Lifförsäkringsbolaget European hade, liksom bolaget Albert, vurmat på att inköpa andra bolag. Det hade öfvertagit 34 sådana affärer. Det anses kunna få in från sina aktieegare ännu icke inbetaldt kapital 750,000 pund, men står i ansvar för 11,276,000 pund. Allt hvad som nu förmenas komma på aktieegarnes lott är 67s procent af förr säkringsbeloppet. På hvilket bedrägligt sätt bolagets styrelse förfarit för att hålla krediten uppe synes deraf att i sistlidne juni månad, då det hade 100.000 pund att utbetala tör försäkringar, det ej egde någonting att betala med, och var skyldigt sin bankir 15,000 pund, hvilka det icke heller förmådde betala, tog det upp af aktieegarne 150,000 pund och använde en del deraf till vinstutdelning åt samma aktieegare, ehuru naturligtvis någon behållning icke hade kunnat uppkomma. Qvinnans deltagande i kyrkliga öfverläggningar. På en vid Stenkjer i Norge hållen sockenstämma (berättar en korrespondent på platsen) blef en sak bragt å bane, hvilken knappt förut i Norge har varit underkastad diskussion. En af deltagarne (fortfar korrespondenten) framhöll nemligen önskligheten af att icke blott män, utan äfven qvinnor skulle ega rättighet att deltaga i de kyrkliga diskussionerna. Han fann det orimligt, att om en mor, en hustru eller en syster hade en god tanke, som hon önskade få uttalad, hon icke kunde få den tramburen, utan att först hviska den i örat på någon medlem af det priviligerade könet; det vore väl oviset, om qvinnorna i allmänhet skulle finna sig hå