Dagens Nyheter – 28 september 1869, sida 1

Under inflytande af. dessa känslor, ett rof för svartsjuka, vrede, sorg och hopplöshet, begaf sig Ester, åtföljd af Nanny och i sällskap med större delen af badsocieteten, ut på en segeltur. Det var en vacker, eburu något blåsig dag. Man fördelade sig på tre båtar. Andreas befann sig i samma båt som Ester och Nanay. Färden bort gick ganska lyckligt. Alla voro glada och lifvade, utom Ester, som var tyst och sorgsem. Hon deltog föga eller intet i samtalet. Bland sällskapet talades allmänt om en skandal, som tilldragit sig i Marstrand, då en ung fru rest från sin man. Man afkunnade er bestämd förkastelsedom öfver rymmerskan. Ester uppträdde, tog den stackars qvinnans parti och förklarade att hon måstha varit bra olycklig, då hom kunnat taga ett sådant steg. Andreas afbröt henne, sägande i og illande ton: — Huru kan du försvara en sådan handling, som innebär ett edsbrott? Hon hade lofvat att dela lifvets såväl glada som bittra stunder, och hom hade ej rätt att öfvergifva den make, hon sjelf valt. Var hom olycklig med honom, bjöd pligten att hon undergifvet bar sitt öde; men hon har måhända, som flera med henne, endast arbetat på