Den berömde predikanten i Notre-Damekyrkan pater Hyacinthe, hvilken länge ståt! i opposition mot det ultrapresterliga partiet : Frankrike, har tsgiv ett steg som inom snar! sagdt hela den katolska verlden våckt et oerköråt sppseenda. Han här skrifvit ett bref till karmelitsrordens general 1 Rom, e! ionehbåll att ban icke längre vill utöfra predikosmbetet, eftersom hav ej fritt får uttala hvad hen tänker, samt att han ämnar lemna det karmeliterkioster i Paris, som han hittills tillhört. Pater Hyacinthe är en andlig vältalaro af första rangen; och parisarne försumma icke att infinna sig då de vänta att hen skall uppträda. Vi meddeta här ett utdrag ar narcs ovan omnämnda bref; för att låtsas våra läsåre 59 huru han skrifver, då väl de flesta af dam Icke läre få hörs honom tala: Den särvarande stunden är högtidlig. Kyrkan geromgår en af de häftigarte, minst märkbara oeh most afsörande kriser under sitt bestånd på jorden. För första gången seåsan trenne århundraden blir ett ekumeniskt möte icke allnoast sammenkallsdt, utan förklaradt för nödvändigt; detta är den helige fadrens eget uttryck. Vid ett sådant tillfälle kan ej en evergelii förkunnare, vore han än den siste af alla, gå in på att tiga, såsom dessa Israels stumma huxdar, otrogna väktere, dem profeten försbrår att de icke knuna skälla: Canes mutt, non valentes latrare. Helgönen tegö aldrig. Jag är icke ett al döm, men jag tillhör dock deras slägte — fli sanctsrum sumus -— och jeg har alltid satt min ära utl stt med mina steg, med mina tårar och, om så ska måste, med mitt blod vardra i deras fotspår. Jag höjer derför, såzom kristen och såsom prest, inför den helige fadren och inför ekumeniska mötet en protest mot dessa läror och denna religio-sutöfsing, som kallas. romerska, men scke äro kristliga och hvilka gå ut på stt förändra kyrkans författning, dess läras form och innehåll samt sjelfva dess arda af kärlek. Jag protesterar mot de lika oguadaktiga,