Dagens Nyheter – 28 september 1869, sida 1

efterfrågan på ledigt penningkapital komma att mer än väl motsvaras af ocnom spanmålsexporten på hösten uppkommsnde tillgång. Sedan nu hafva kurserna på utländska valutor auxenligen gifvit vika, och i fall ej sjöferten allt för snart blir stängd, så torde det otroiiga inträffa att äfven andra iostitutioner eller firmor, än riksbanken, komma att befatta sig med imnort af ädla metaller. Mårte de, som lidit svårt af silfversjukan, ej falla in i en annan. ytterlighet och, från vår mycket omtalade fattigdom, komma på den tanken, att vi numera hafva råd till allting och att det enda som brister är företsgsamhet. Desna, om ej parad med klokhet, kan åstadkomma genom ötverdrift likastora olyckor, som likgiltigbetan, hvilken ingenting uträttar. Må vi glädjas åt den herrliga äring, hvarmed försynen pu välsignat våra tegar. Må vii synnerhet till sitt rätta värde upprkatta den för sli2 gegnande och lyckobringande omständighet, att hufvudnäringen jerdbroket nu påtagligen kan göra en afbetalning å irkkade skulder, ntöfrer den årligs räntan. Så geroa vi se nya företag bringav å bane, så tro vi dock att den nu uppkomna tillökaingena i kapital skulle gsena bättre, om den användes till konsoliderandet sf vår ställning. Detta kan ske antingen genom att vifva ökad styrka åt goda företag, hvilka hittills, åtminstone under de svåra åren, arbetat med half maskin, eller också genom att inköpa någön del sf de: svenska räntebärande obligationer hvilka cirkalera i utlandet. Hvarje åtgärd, som på ett neturligt sätt minskar vår till främmande nationer utgående årliga tribut, ökar. .det inhemska välståndet.