Dagens Nyheter – 28 september 1869, sida 1

öfver att icke vara älskad, och svartsjukan på den okända, han hade älskat. Ester håde velat gifva mycket för att få veta hvem som egt hans hjerta, men att fråga Nanny, eller ens nämna Eriks namn till henne var motbjudande. Hon grubblade härpå, då Eriks bref anlände. Nanny hade några dagar lidit af ett obetydligt illamående, och Ester beslöt, utan att gifra henne del af brefvets innehåll, att icke hörsamma mannens kallelse. Nanny skulle framdeles få läsa Eriks skrifvelse, men först måste Nanny blifva frisk och Ester söka af Eriks bekanta få lära känna något om hans tidigare böjelse och denna hemligen afskydda Marianne. En af Eriks ungdomsvänner hade en dag, då Ester och han talade om Marianne, yttrat: — Jag trodde en tid att Erik råkat förälska sig i sin styfmor, men erfor sedan att det var ett misstag. Mera behöfdes icke nu, för att sätta Esters fantasi i rörelse och jaga upp den oroliga och dunkla svartsjukan, Ja, det var henne, denna berömda Marianne, han älskade. Hon var ögonblickligen försatt i en upprörd sinnesstämning, som gjorde att allt föreföll henae outhärdligt. Hela hennes lifs roman var förfelad, och hon motsåg ett långt lif utan kärlek och utan lycka.