Dagens Nyheter – 23 september 1869, sida 2

Skarpskyttefärden till Horsens. (Från Dagens Hyr speciele referent.) Horsens den 19 sept. 1869. Långt förr än jag trodde gafs mig anledning till fortsättande af mitt sednaste bref. Felesspisningen, balen i handtverkareföreniugen, en större kotterisexa hafva gifvit rik anledning att ånyo taga till pennan. Kl. 5 i går förkunnade de för våra öron besynnerliga danska fanfarerna att den gemensamma middagen skulle taga sin börjar. Danska bestyrelsen tog: sin plats vid en bordsflygel, der en talarpall ock var i ordningsställd. Vid tvenne dertill stötande bord hade samtlige sven:ko skarpskyttar slagit sig ner och sålunda äfven dernti visat att de egde kåranda. Om maten, vinerna och serveringen är ej mycket att säga; att den sistnämnda ej kurde vara tillfredsställande för alla, der mer äv 2,000 personer på en gång skreko, torde vara klart för enhvar. Skålarnas rad, svanskarnes ofta upprepade bifallsyttriogar! hör och lefve ackompagnerade talarne. För Danmarks Konge föreslog kammarherre Jessen skålen på ett synnerligen värdigt sätt. Krigsrådet, rustmästaren Christensen från Köpenhamn, ex som mig tycktes synnerligen aktad man, föreslog skålen för kung Carl XV, och det på art sådant sätt, att entusiasmen steg till några grader öfver kokpunkten. Samme man besteg ånyo talarstolen och talade för brödrarikena, för Sverige och Norge och för de kjere Gjester derifrån, som danskarne i dag bade ibland sig. Han hade ordet i sin makt och en vacker organ samt ett tacksamt ämne för behandling, alit saker som görn, att en talare lätt drager sina åhörare med sig. Nu tillkärnagaf ordföranden, att doktor Sohlman begärt ordet. Han, varm skandinav, svarade naturligtvis i den riktningen, framhöll nordens enhet såsom enda vilkoret för vår frinet och sjelfständighet; sluten krets och stån starke vid sidan af hvarandra, då hafva vi makten i våra händer — så föllo talarens slutord, hvarpå hurrarop ånyo höjdes. Krigsministern Raaslöff föreslog skålen för. danska riksdagen, som anslagit medel till skytteföreningarne, hvarigenom vi såsom kamrater ba kunnat mötas vid detta tillfölle. — Öfverste Collstrop föreslog skålen för krigsministern, hvarefter än flera följde. Slutligen beslöts, på krigsministerns framställning, att telegram från de här församlade skulle genast afgå till konung Christian med underrättelse att mer än 2,000. danska, svenska och norska skyttar tömt en skål för bans välgång. 2:ne guldmedaljer, redan på förhand färdiga, framlades för att subskriptionsvis betäckas och föräras konungen och kronprinsen till minne af den allmänna skyttefesten vid Horsens. Nu var. middagen slut. Skumrasket hace