triide ombord på en af de större norrländska ångbåtarne. Kokerskan å ångbåten råkade nemligen, i ett anfall af dåligt lynne, att med en af sina attributer, en jernkrok, plagga på en å ångbåten anställd uppasserska. Derua instämde kokerskan till Stockholms rådhusrätt. Målet, som blef lottadt på ö5:te afdelningen, afskrefs, såsoni varande förlikt, sedan kokerskan lofvat utgifva 25 rdr till den slagna, såsom ersättning för sveda och värk. Ungefiir samtidigt råkade styrmannen å samma ångbåt i delo med den duktiga kokerskan, hvilken nu i sin ordning fick lära känna hvad en mans styrka förmår mot en qvinnas. Följden af sammandrabbningen de två emellan blef, förutom de slag kokerskan erhöll, en: af henne mot styrmannen utfärdad stämning, deri yrkades ansvar för öfvervåld. Detta mål lottades å rådhusriättens 3:dje afdelning. Då målet nyligen derstädes förekom, erbjöd styrmannen 30 rdr, äfven han, för sveda och virk, hvilket förlikningsförslag af kokerskan upptogs med nådigt vilbehag. I måndags, då riitten skulle yttra sig rörande förlikningen, inställde sig ett ombud för styrmannen, medhafvande ett bevis derom att kokerskan blifsit genom rådhusrättens utslag dömd att till uppasserskan betala de 25 rdrne, hvilken summa denna sednare nu öfverlåtit åt styrmannen att uppbära. I följd hiraf förklarade sig ombudet villigt att genast, i och för godtgörandet af de 30 rdrne, till kokerskan öfverlemna öfverlåtelsen å de 25 rdrne samt 5 rdr kontant. Som detta uppgörelsesitt .emellertid icke föll kökets herrskarinna i smaken, förklaradechon sig icke vilja förlikas, utan ville höra ett vittne, hvilket äfven bifölls. Detta omvittnade, efter aflagd ed, att kokerskan kallat styrmannen för harlekin och usling samt försökt buffa honom ur köket; först härefter hade styrmannen tagit i. Målet uppsköts.