Dagens Nyheter – 22 september 1869, sida 2

— Mycket, blef Esters något kaapphändiga svar. Andreas talade om modern och ensamt om henne. Han hade icke heller någon svårighet att hålla samtalsämnet inom detta område, ty Ester inskränkte sig till att vara åhörarinna af hvad han sade. Till lycka emellertid för Andreas, ifall hans sinnesstyrka verkligen bestod något prof, steg Nanny in i salongen. : Andreas ansigte undergick vid hennes åsyn en synbarlig förändring. Han reste sig och helsade så vördnadsfullt, som om han haft en älskad och dyrkad herrskarinna framför sig, hvars minsta önskan var en lag för honom. Nanny åter såg ut, som om hon fått se en fiende, den hon svurit att anfalla och nedgöra. — God dag, doktor, sade hon, utan att tillåta Andreas fatta hennes hand. Hvad har fört dig hit? — Till dig kom jag för att aflägga ett besök och fann, till min öfverraskning, Ester. Till Marstrand åter har jag kommit derför, att jag fått förordnande här som läkare. — På er egen begäran naturligtvis? Nanny såg på honom med en hotande uppsyn. — Jag har begärt ett förordnande och fått detta. Nanny var här och jag uppsökte dig. Andreag blickade Nanny stadigt i ögonen,