Dagens Nyheter – 22 september 1869, sida 2

borde ha uppställt en teori om lifvet efter döden och de ändliga straff, som i ett annat lif måste följa, för att utplåna och försona de i detta lifvet begångna synderna och den derigenom ådragna bristfälligheten. Då vi säga att Jean Reynauds populära afhandling om helvetet etc. uppfyller denna brist, då tro vi oss ha uttalat det största beröm, som vi kurna gifva den. Icke som skulle detta arbete fullstäadigt uttömma det rika ämnet; detta lär väl vara Omöjligt; mer det gifver en mängd klara och tydliga fingerrisnivgar angåonde det tillkommande lifvet och detta — märk. väl! — utan att inlåta sig i en mängd af de mer eller mindre dimmiga hypoteser, som ej äro ovanliga i dyiika afhandlingar. De olika åsigteroa om helvetesläran äro framställda i form af ett samtal mellan en prest och en fritänkare (detta namn som af de ortodoxe användes hardt när som ett skymford, och som dock i sjelfva verket innebär något så smickrande), och det hela vioner derigenom i lif och åskådlighet. Att fritänkaren vederlägger sin motståndares inkast, kan man på förhand taga för gifvet, men som bevis på författarens opartiskhet kunna vi anföra, att äfven prestens åsigter framställas med en sådan talarg och en sådan skarpsinnighet, att man nästan tycker sig öfvertygad om deras riktighet, då plötsligen fritänkaren med några få ori kastar ett skarpt ljag, som blottar de oförmärkt inflätade sofismerna i prestens yttranden och tillika gifver en klar belysning af sanningen om lifvet efter döden. Brinnande sanningrkärlek, logisk skärpa, ett klart och fängslande framställningssätt samt en särdeles behaglig stil äro de famståenda för!jensterna hos Jean Reynaud, denne ädle och menniskoälskande filosof, som med så stor beundran arföres af en Flammarion, en Psezzani m. fl. af da nyaste franska populära filosoferna, hvilka blicka upp till honom så-om sin mästare; Öiversättningen är särdeles ledig och vacker, och priset å det lilla arbetet är endast 35 öre. P. R.