Dagens Nyheter – 18 september 1869, sida 2

Frik teg och promenerade upp och ned på golfvet. Roman fortfor att med stor tydlighet visa att en reform var påkallad. Den stolte fadern fruktade ingenting på jorden så mycket, som att hans dotter, måg och han sjelf skulle bli föremål för prat i orten. Han ville att Malmberg skulle förebygga detta. Medan fadern försökte få mannen att gå in på sina åsigter, reglade Ester sin dörr och stod sedan med hjertat bultande och fin oma brinnande vändande på Andreas bref. Skulle det innehålla allt, hvad hon hoppades. Skulle Andreas med öfversvindlande glädje tolka sin lycka öfver att vara älskad. Säkert skulle han det. Omslaget slets upp, brefvet låg uppveckladt på Isters knä. Ilon hade låtit det falla vid åsynen af de få raderna. Ett ögonblick dansade det för hennes ögon, men derefter tog hon upp det skrifna papperet och läste. Ester gnuggade sig i ögonen. Var hon vaken? Var det möjligt, att han skrifvit det hon nu läste? Var det Andreas, han som så många gånger sagt henne, att vinnandet af hennes kärlek vore hans lefnads mål; han som nu förklarade, att deras brefväxling måste upphöra. Ester trodde länge, att hon var förvirrad till sina sinnen och icke förstod hvad hon läste.