Dagens Nyheter – 18 september 1869, sida 2

ultramarin, hvilket bragdt i kontakt med en fri syra (såsom fruktsyrorna i bär) utvecklar svafvelväte, som bestämdt är skadligt för helsan. Uti Farmaceutisk tidskrift, septemberhäftet tör i år, redogöres för ofvannämnde undersöknieg, och meddela vi af denna redogörelse följande: Från ett spotek i Stockholm expedierades en mixtur, bastående af en af svaftelsyra sut lösning af kinasslt i vatten, biandad med sockersyrup. Dagen derefter återbarz medikamentet till apoteket med den anmärkning att det var skämdtt; Inukten af svafvelväte var omisskännelig, ekuru för tillfället oförklariig, och en ny mixtar tiliagades och lemnades i den skämdas ställe. Men äfven denna skickades efter rågra timmar tillbaka såsom varande, äfven den, skämd. Apotekaren och provisora voro emellertid beredda härpå, ty under tiden hade alla irgrediensers renhet och förhållande tiil hvarandra pröfvats, bvarvid det visat sig, att sockersyrupen, böereäd af prima raffinad från ett af Stockholms anseddare sockerbrok,-blardad med några droppar utspädd sv2 fvelsyra, snart, isynnerhet efter lindrig uppvärmning, utvecklade Inkt af svafvelväte. Förklaringen var nu lätt: felet låg i sockret, hvilket måste balva varit färgait med ultramarin. Nu kunde (af Rosendahls socker, som befunnits hålla profvet) en af svafvelväte icke luktarde mixtur b:kommas, men patieuten villa ej göra för.ök för tredj. gången på ett och samma ställe, utan skickade recoptet till ett arnat af hufvudstadens apotek — och Gck äfvea der, at: börja med, skämd mixtur. På det eva af dessa apo: tek göres sockersyrnpen efter den betan ef Rosendahls raffinad och på det azdra af Hornib:rg: rafönad, som eljest, för den rågot gulaktiga färgens skul!, i allmänhet ej skattas så högt som de öfriga slagen af Stockholm3 ratffiaed. Att det sockerbruks raffinad, som gifvi: anlednirg till nämnde obehag, icke alltid ia nehåller ultramarin eller åtminstone ic. i upptäckelig mäsgd visada sig, då red. underkastade de fyra bär i minathandela varliga socker:lagen: Tastos, Stocktkolms cockerbrakszktisbolzgs, Hornsbergs och Rosendaals fabrikers bästa raffinad, pröfning på halt af ultrama:ia (balt af svafvelnatriam och uncdersvafvel:yrligt natron), men i intet afdei:a prof kunde fiona sjår döraf. Till följd at denna oiemihet, att sammva slags socker der ena gången bsfinnes innehålla gauska mycket ultramarin, den andra gåogen deremot irtoi deraf och då det är antagiigt att alla sockerraffic.adörer väl kärna till konsten att vid behof använda den blåa färgen, måste apotekarne, om de vija vara säkra på sitt zocker, pröfva hvarje topp socker ce köpa och använda. SESSION