Dagens Nyheter – 17 september 1869, sida 2

ets innebyggare-Jlikaledes gjord, och föreslås tillika att befolkningen — i likhet med hvad falet varit urder föregående svagår — måtte erhålla rätt till afgiftsfri hämtning af ämne: ved till pottaskeoch tjärubränning m. m. från kronans marker. Fråa Jomtland meddelar länets tidning följ is Om den skada förra veckans titer förorsakat årets gröda ivgå högst skiljzktiga underrättelser, både nedslåeade och glädjande. Något bestämdt i fråga om omfånget af skådan är omöjligt att af desamma utleta; litvisst ha vi rågorlunda visshst om att en väsentlig del af både korn och råg likasom hafran står oskadad, ander det frostous härjanda af potatisbla:ten skal vara mycket sllmän. Arterna ha på ett flertal ställen blifvit rifna till foder åt kreaturen, såsom utan all förboppning om mognad. At koragrödan lärer ran i häpnaden under de kalla dygnen i förra veckan skurit och äften slagit ganska mycket, som om det fått qvarstå på rot, tvifvelsatan skalle ha kunnat bli oändligt mycket bättre, och kan man förvänta att den ofrusna, ännu på rot ståcnde. gröda2 omsider kan nå sin mogaad. — Från Wernamo skrifves till SmålandsPosten, att skörden, som nu till en stor del är inbergad, befinnes både inom Östbo och Westbo vara rik och af ovanligt god beskaffenhet, att intresset för den mellan stambanan och Warberg föreslagna bibanan, som kommer att beröra Wernamo, är särdeles lifvadt inom -häraderna, samt att befolkningen anser sig, ifall nämnda bana blir en verklighet, få en rikiig ersättning för att stambanan bortkrånglades från sin såväl af naturliga, som ekonomiska förhållanden angifna riktning. Spanmålstillförseln — skrifves frin Helsingburg — är allaredan betydlig, och ett ej på åratal förspordt lif i handel och vandel börjar utveckla sig. Landtminren spara icke heller i år på artificiela gödningsmedel, utan hur åtgången på denna vara de bista veckornu varit så stor, att t. ex. fosforsur kalk ej lär kunnat på ett par dagar erhållas på platsen, oaktadt ovanligt stora partier införskrifvits. tillfieket i Malmö har under sednaste tiden varit särdeles gifvande. Betydliga partier af denna vara ha insaltats för att bringas ihandeln. En af sorgen hemsökt fenmilj. Från Wenersborg skrifves i-länstidningen för i tisdags: Utan att någon epedemisk sjukdom här kräfver offer, ha under en veckas tid far, son och broderinom en familj hastigt och oförmodadt skördats af dödensobevekliga hand. Bleckslagaremästaren C. A. Wennsrman, er dast 26 1, år gammal och som nyss vunnit mycket förtroende för pålitlighet i sitt yrke, afed efter något: mer än en veckas sjukdom den 3 d:s3, sedan hans yngste son två dagar förut blifvit lagd på bår. Far och son begrafdes på en dag och det enkla sorgetåget väckte ett allmänt deltagande. Herr Wennermazcs broder, endast 16 år gammal, boktryckerilärling här i staden, följde sia broder och brorgona snart efter, och de djupt betryckta mödrarne och enkorra ha endast tillredt dödsbäddar och tillverkat svepuisgsskrudar under loppet af ett par veckor. Försvunnet barn. Jernvägsarbetaren Lars Anderssons från Nyeds socken i Wermland, i arbete å jernvägsstationen vid Skåred, två söner, den ene 5 och den andre 13 år gammal, företogo i början af egistlidne juli månad med föräldrarnes tillåtelse en vandring till Trossnäs exercisftlt, utan att den äldste gossen sedermera låtit höra af sig. Den yngste gossen hemkom påföljande dag och lemnade om brodern den underrättelse att, då de hunnit ett stycke på hemvigen, ex herre anmodat honom att, mot ersättning för besväret, återvända till fältet för att afhemta en derstädes qvarglömd kappa, i hvilken afsigt han ock begifvit sig i väg. Frocesslystnad. Till Alfta tingslags i Helgingland ordinarie hösteting i Alfta kyrkby den 14 dennes äro, enligt Norrlands-Posten, af de tre tillförordnade stämningspåskrifvarne omkring 140 stämningar utfärdade, hvaraf vid pass hälften belöper sig å lvardera af socknarne i Alfta och Ofvanåker. Mandom, mod och morske män. I Norrlandsposten läses: I fredags afton.inträffade, sedan mörkret inträdt, att en dalkarl från Schedvi socken blef i stadsträdgården öfverfallen af två karlar med dragna knifvar. Den anfallne, hvars styrka och beslutsamhet bofvarne ej torde i mörkret kunnat bedöma, tog en af dem hvardera i kragen och marscherade med dem ut i ån vid vattenhemtningsstiället vid drifbänkarne, der han rätt grundligt doppade dem i vattnet; den ene af dem slet sig dock efter första doppningen lös och undkom, men den andra fick så mycket grundligare traktering, hvarefter dalkarlen, med knifven som segerbyte, släppte äfven honom lös. Det försäkras af personer, som känna och talat vid segraren, som skall vara en grof och ovanligt stark karl, att beriättelsen icka ir en — dalkarl