Dagens Nyheter – 17 september 1869, sida 1

och förbittrad; nu stod han framför henmic helt ångerfull. — Tillgif att jag vågar störa er, sade han, men mellan vårt samtal i går och det närvarande ögonblicket ligga tjugufyra timmar, och på dem kan mycket inträffa. Jag mottog vid min hemkomst i går ett bref, hvilket tvingar mig att hos er anhålla om en modifikation af det löfte jag gifvit. — En modifikation af ett gifvet löfte är icke gerna möjlig, svarade Nanny. Jag befarade emellertid genast, att ni skulle kringgå det ni gaf mig. Andreas bet sig i läppen. Han hade icke allenast haft för afsigt att kringgå, utan rent af att bryta det; medvetandet häraf afhöll honom från hvarje utbrott af sårad stolthet. — Om jag än ett ögonblick varit frestad att ringakta mitt ord, svarade han, så är min härvaro och mitt till er framställda förslag ett bevis uppå, att jag icke vidare ämnar låta fresta mig dertill. Här är icke fråga om mig och mina känslor, utan om Ester. Innehållet af det bref, hon tillsändt mig, är sådant, att jag måste gifva några rader till svar. Jag utbedjer mig er tillåtelse att skrifva dem här och att ni må läsa och afsända dem till min kusin. Nanny såg på Andreas. Hon tyckte att han undergått en stor förändring och på dessa timmar vunnit mera kraft i rösten,