Dagens Nyheter – 17 september 1869, sida 1

Ett tal af Jules Favre. Chefen för den s. k. moderata venstern i franska lagstiftande församlingen, Jules Favre, har uppehållit sig några dagar i Algier, der många af de förnämsta koloristerua den 5 dennes hade anordnat en fest för den utmärkte: riksdagsmannen och vältalaren. Vid detta tillfälle höll Jules Favre ett tal, som väckt stort uppseende i Frankrike och nu litligt utlägges i den franska pressen, då det skarpare och bestämdare, än något förezående uttalande från hans sida, angifvar den ståndpunkt, som han intager, dels i förbållande till regeriegeun och dess eedaaste liberala eftergifter, dels gentemot det radikala pertist, af hvars organer han varit betraktad med misstänksamma blickar. I afseende på detta parti yttrade talaren: Man har i dessa dagar bland de s. k. radikala sysselsatt sig ganska mycket med min person. Det bekymrar mig icke mycket, ty jag har alltid haft så stor högaktning för pressens frihet, att jag aldrig velat blanda mig i de diskussioner, som föras mellan tidningarna. För min del fäster jag mindre vigt vid en medborgares personlighet; en af hans första pligter är att offra denna personlighet i striden för stora ider. Man har sagt sig ej rätt förstå mitt politiska program. — Jag har dock alltid öppet uttalat mina åsigter, och jag tror att hvar och en af mina landsmän kunnat bilda sig ett bestämdt omdöme om min politiska tro. Ar jag en af de oförsonliga? Eller är jag en af dem, rom vilja låta spänna sig för kejsardömets vagn? Tillåt mig stt beteekna tviflet i detta fall som en förolämpring. I mina ögon äro personerna jemförelsevis likgiltiga; men det gitves vissa händelser, hvilka draga en alldeles oöfverstiglig mur mellan 033 och andra. Jag hade befattat