Dagens Nyheter – 17 september 1869, sida 1

domstolen och sålunda ej afgjordt i högsta instansen. Till den bevisning Jöns Persson åberopat å sin oskuld hörde ett intyg af en Per Persson af innehåll, att denne reqvirerat och mottagit de varor, för hvilka Jöns Persson blef stämd. StockholmsPosten upplyser att denne Per Persson är broder till Jöns Persson. Men icke följer väl deraf ovilkorligen att hans intyg är falskt. Det är en otillständig insinuation, så länge ingenting till stöd för densamma anföres af S.-P. Men om vi icke kunna gå in på att Jöns Persson ännu är förvunnen till att vara en moraliskt fallen person, så vilja vi deremot ej påstå att han genom sitt handlingssätt i detta mål i politiskt hänseende är oklanderlig. Det som gjorde Jöns Persson, oaktadt hans ringa bokliga kunskaper, till en på visst sätt framstående man inom representationen var hans frihet från menniskofruktan, var hans mod att i närvaro af motståndare med stora gåfvor öppet säga ut sin mening — i hvilken han jemväl ej så sällan hade och någon gång fick rätt — om behofvet af besparingar och förbättringar, om skadligheten af tomt statsprål o. s. v. Men nu har Jöns Persson visat att den Catoniska dygden icke är större hos honom än hos andra dödliga. Äfven han har sin mycket svaga sida, sin Achilleshäl. I det enskilta lifvet var hans mod så svagt att han heldre utsatte sig för att blifva ansedd som en dålig karPi affärer, än han gaf lastarenom rum genom att gå värjemålsed. : Så går det: den som undkommer Charybdis, krossas mot Scylla.