Dagens Nyheter – 16 september 1869, sida 2

delser, omöjliga att föratse, att ingen kan svara för densamma; Men om Napoleon önskar att bans son skall efterträda bonom på tronen, må han med all omsorg sammansätta sitt kabinett af medlemmar, som genom rcin redbarhet och sitt moraliska inflytande kunna gifva den misstänksamma, nästan fientliga allmänna meningen en säker borgen för att senatsbeslutet af den 6 september 1869 skall blifva en sanning och icke en ay inkarnation, en ny variation sf den godtyckliga makten från den 2 dec. 1851. Denna makt bar öfverlefvat sig sjelf, ock ingen är stark nog att förlänga dess tillvaro. Endast mellan dessa alternativer finnes numera ett val: antingen den konstitutionela regeringen, såsom år 1831 med Casimir Pårier, eller ock republiken såsom år 1848.: Kejsaren kan ännu välja mellan detta sätt att bevara kronan och detta sätt att förlora den; något vidare bar han ej att välja på. De hofmän, som säga honom motsatsen, äro antingen blivda och döfva eller förrädare. Kejsaren bör icke mera tänka på den despotiska makt, han i 17 år utöfvat, utan stöta den från fig såsom sin värsta fiende. Kölnisehe Zeitungs pariserkorrespondent, som hade tillfälle att i Paris se kejsar Napoleon III, då denne den 10 dennes der gjorde ett besök, Jör att visa sig, skrifver: Kejsaren såg blek och affallen ut; hans hår hade blifvit nästan alldeles hvitt. Det gjorde ett egendomligt intryck att se honom fara förbi. skådarne grepos nästan ovilkorligt af medlidande, då de sågo den i hvarje fall ännu alltjemt sjuke mannen, hvilken lyckats att ander 17 år hålla en nation om 40 millioner i tygeln, dragas genom Paris gator, för att gifva ännu någon tids varaktighet åt sitt verk, hvilket han en gång hoppades kunna gifva en varaktig grund. Hofvagnarne körde i ekridt. Folkmassan på boulevarderna och gatorna var ej stor, ty ingen hade väntat kejsaren. Han mottogs icke med några lefverop; folket iakttog en nästan högtidlig tystnad. Underrättelsen om kejsarens ankomst spred sig snabbt i Paris; men i första ögonblicket ville ingen tro på, att kejsaren verkligen arplände. På Boulevard des Italiens; der affärsmännen bruka infinna sig efter den officiela börstiden, gjordes likväl genast affärer, och rentes, som slutats till 70: 35, stego raskt till 71. Men något verkligt förtroende rådde ej bland spekulanterna. Tronföljden t Spanien. Sedan projektet att lemna Spaniens tron åt den nuvarande regentea Serrano strandat mot dennes bestämda förklaring att han icke vill mottaga det ärofalla uppdraget, ha den firade statsmannens anhängare uppgjort en annan plan, som erdast synes afse att förbereda nys:berörda tankes förverkligande. Man vill nemligen att marskalken skall i trenne år bibehållas såsom regent, förmodligen för att såväl han sjelf: som befolkningen måtte under tiden hinna bli förtrogna med sina nya, ömsesidiga förhållanden. Politici, som se längre in i framtiden, tänka redan på ett giftermål mellan ministerpresidevten Prims elfvaårige son och Serranos sexåriga dotter, hvarigenom en blifvande dynasti skulle bildas. Denna framtidspolitik helt och hållet oafsedd, säger en spansk korrespondent, är det utan tvitvel förnuftigast att låta regentskapet fortfara, då ingen lämplig tronkandidat för närvarande tycks stå att finna. Telegrafnyheter. (Genom Svenska telegram-byrän.) PARIS, 14 september. Kejsaren befinner sig i fortfarande bättring samt mottog på förmiddagen inrikesministern och på eftermiddagen Prim. Sednare telegram till D. N. HADERSLEV, den 15 september. Landtdagsvalet har utfallit sålunda: Kriiger 173 röster (motkandidaten erhöll 32 röster), Ablmann 189 röster (motkandidaten erhöll 27). Handelstelegrammer från utlandet. RIO JANRKFIRO. den 23 aug. Sedan sista he