Dagens Nyheter – 16 september 1869, sida 2

en till sitt yttre hygglig kandidat, hvadan vi, hans skol-, gymnasiioch nationskamrater, uppfordra honom att icke fortfarande vara en dåre och en fåne, utan blifva en förnyad och bättre menniska, som lärer sig förstå konsten att lefva. För att genast gripa verket an, hafva vi beslutat, att du, Andreas Berg, skall följa och hjelpa oss med en serenad. När den är afsjungen, gå vi på gästis, afdricka en bål och sedan god natt. Din skål, bror Berg, jag dricker den ibotten. Han tömde glaset och kastade det sedan i väggen. Alla utbrusto i skratt och ropade om hvarandra: — Se så, Berg, nu följer du med 0ss, och det utan prut! Det var icke första gången Andreas så anfäktades. Han syntes icke heller det minsta besvärad af kamraternas skämt. — Med serenaden skall jag hjelpa er, svarade Berg, men till gästis fån I mig icke. — Det skall du få se. Vi äro trötta på ditt ständiga vägrande att vara med i ett gladt lag, och den här gången duger det icke att du sätter dig på tvären! skrek den som hållit talet. — Tig, Rydgren! utbrast Andreas, eller ock lånar jag dig icke mera så mycket som en enda krigare. Tror du jag ämnar följa ditt exempel och såsom fattig pojke, ligga här och supa? Nej, det lyckas icke att förmå mig till slikt. Jag vill förblifva en