Dagens Nyheter – 16 september 1869, sida 2

och inträdde till vår kandidat, som vid deras steg i förstugan fann för godt att låsa undan portföljen. Dörren slogs upp och in stormade åtta studenter, alla med högre lyftningi sinnena. — God afton, Berg! helsade de och slängde mössorna från sig. Har du punsch hemma? — År ni galna, som gör mig en sådan fråga? svarade Berg. — Oxpunsch mena vi! skrek en af dem. Hit med flaskan, så skola vi tömma den till din ära, du glade, lefnadsfriske tungus! De objudna gästerna slogo sig ned på sängen, på stolarna, på bordet och på byrån, så att Andreas endast hade kommoden qvar att sätta sig på, om han fann det tröttsamt att stå. Den som begärt oxpunsch fyllde glaset med vatten och knackade i bordet, som han satt uppå, till tecken att han äskade tystnad; derpå vände han sig till Andreas med följande tal: Menniskan är en dåre, då hon förnekar sig glädjen att njuta af lifvet, detta är en ovedersäglig sanning, och följaktligen är Andreas Berg en dåre. — Studenten är en fåne, då han ligger vid akademien och icke gör något annat än pluggar, försakande njutningen af kamratlifvet, såsom Andreas Berg gör: följaktligen är han äfven en fåne. Berg är en god sångare, en bra kamrat och