Dagens Nyheter – 15 september 1869, sida 2

akademien i Besangcon utsatt ett högt pris: för den, som upptäckte ett födoämne, som under missväxtår kunde ersätta säd. Då uppträdde Parmentier, hvilken sedan 1755 varit anställd vid de franska lasaretterna under kriget i Tyskland, i hvilket land han hade lärt känna potatisens värde äfven för menniskap. Parmentier hade dittills egt en liten. jordbit i Paris, på hvilken han uppdrog po-tatis, men erhöll slatligen för ändamålet afi konung Ludvig XVI ett stort, men ofruktbart fält. Då den första potatisblommsan Hade ovutslagit, presenterade han denna för sin beskyddare, konungen, hvilken stack densamma, i knapphålet af sin rock. Drottning Marie: Antoinette bar hvarje afton sådana blommor: i sitt hår; hertigar, prinsar, grefvar, ja hela. Paris äflades om Parmentiers bekantskap, blott för att erhålla sådana blonamor. Konun-gen yttrade en dag till Parmentier: Frank-rike skall en dag tacka eder, för ågt ni för-: skaffat de fattiga bröd. För Parmentier gick det deremot ej så lätt att vinna landtmännen för sin sak. Han utbjöd för mycket lågt pris till salu, ja ville bortskänka till dem potatis, men förgäfves. De flesta vände honom ryggen. Mura skulle han nu göra, för att vinna sin sak, besegra fördomen? Jo, han tillgrep en list, en välberäknad sådan. Parmentier låt nemligen under trumpetskall i alla närgränsande byar förkunna, att en och hvar skulle sf lagen blifva strängt straffad, som. skadade eller bestal hans potatisåkrar. Hans; mål lyckades. Snart blef den godo Parmentier från alla håll underrättad om, att man: bestal hans fält; potatizen hade erhållit den. förbjudna fruktens behag, och potatisodlingen utbredde sig hastigt öfver större delen af Frankrike. — Finna vi ej en öfverensstämmande likhet i fördomen mot införandet af: otatisen med den, som nn uttalas mot häst-köttet, och kanske motviljan för detta kötts: förtärande skulle fullt öfvervinnas, om Parmen-tiers metod följdes. Om t. ex. blott de personer, som utmärkt sig genom stora förtjenster, blefvo berättigade att äta hästbiff, som vi för välljudets skull kunna benämna cheval å la mode, så torde sannolikt högst få förneka sig förtärandet deraf, och säkert vore att, alldeles som den sträfva kåloch vattenrofvan fick stryka på foten för sin yngre, välsmakande: broder potatisen, den ofta härskna och föga närande strömmingen oftare ersattes af det kraftiga och helsosamma hästköttet. Flertalet af vårt lands befolkning, som nu med yttersta svårighet kan förskaffa sig en knapp föda, skulle då helt visst gripa till detta födoämne, som nu hog det deremot räknar sina kraftigaste vedersakare. De om svält eller otillräcklig föda vittnando ansigtena skulle till följd häraf helt visst mera sällan uppenbara sig... Uti de stora städerna i Europa äro sedan längre eller kortare tid tillbaka offentliga slagtarhus, stående under uppsigt af on derför särskildt anordnad sundhetspolis, inrättade. Till dessa slagtarhus måste alla kreatur, vid höga böter för deras egare, föras för att slagtas, och der djuren så väl före som efter slagtvingen undersökas af derför anställda veterinärer. Särskildt för hästen finnag dylika slagterier, och det första af detta slag inrättades i Köpenhamn 1806. Sedermera följde Ryssland 1807, Wiärtemberg 1814, Baiern 1842, Baden 1846, Sachsen, Österrike och Belgien 1847, Schweiz och Preussen 1853 och Frankrike 1856 exemplet. Någon sådan i sanitärt hänseende nyttig institution hafva vi eji Sverige, och kanske saknandet af en dylik — för att icke tala om den mindre propra och föga inbjudande beskaffenhet af nämnde kött, sådant det åtminstone i landsorten oftast utbjudes till salu af personer, hos hvilka snygghet knappast spårar, — icke oväsentligt bidrager till den motvilja mot hästkött, som förefinnes hos en större del bland landets befolkning. Högst gagneligt skulle det också vara, om i vårt land det kött, som torgföres, först af veterinärläkare undersöktes, ty genom en eller annan sjukdom hos det slagtade kreaturet kan köttet vara så förändradt, att det icke allenast är mindre närande, utan äfven, såsom vi veta, till och med kan medföra de menniskors död, som förtära deraf. Hvad särskildt slagtvigten angår hos hästen, kunna vi nämna, att, efter de undersökningar som nyligen för detta ändamål blifvit företagna, denna är större, äfvensom nettobehållningen af kött, än den af nötkreaturen. Intet kan väl gerna betraktas så ringa och obetydligt, att det icke kan i ett eller annat afseeade bereda oss nytta, och hvad införandet af hästkött som allmänt födoämno vidkommer, så tro vi — och af denna orsak är AAA ffa AAA IUI åk And AR