Dagens Nyheter – 15 september 1869, sida 2

och lycka fly samvetsqvalens bart huggande svärd. Nåväl, herr kandidat, hvad förtjenar nu den man, som lockar en qvinna ur hennes oskulds paradis? Förtjenar han att njuta någon sällhet i lifvet, att aktas af medmenniskor och att älskas af de sina? Jag tror det icke. Hade denne man en mor, borde hon gråta öfver honom, som gjort sig till passionernas slaf och bragt en skuldfri varelse till förderfvets brant. I alla länder och bland alla folk stämplas den man, som talar om kärlek till en annans hustru, såsom en man utan heder och ära. Man gör rätt deri: han har fläckat sin heder och skymfat den han älskade, då han drog henne bort från pligtens väg. Ni, herr kandidat, har gjort er skyldig till ett dylikt brott. — Jag? utropade Andreas och sprang upp. Hela hans ansigte flammade af vrede. — Ni har talat kärlekens språk till Ester, oaktadt hon är Malmbergs hustru, återtog Nanny. Ni har brefvexlat med henne, utan mannens vetskap, och ni har i edra bref talat om känslor, som äro förnärmande för den make, Ester af fri vilja lofvat kärlek och tro. Hon kan ej visa edra bref för sin man, ifall han begärde se dem; ni har således tvingat henne till förställning, och ni är på vig att helt och hållet förderfya Esters moraliska känslor, något som en man med