Dagens Nyheter – 7 september 1869, sida 2

— 110 — -— Förlåt, stammade Ester, jag skall aldrig mer inrymma dylika tankar i min själ; nej, aldrig! Hon lindade armarna om Nannys hals och höljde hennes panna och ögon med kyssar. Nanny var i denna stund icke känslig för dessa smekningar. Hon besvarade dem visserligen, men utan den vanliga värman. Det såg ut, som om Esters ömhet varit henne en plåga. — Sätt dig vid min sida, Ester, sade hon, och försök att tänka lugnt och förståndigt på hvad jag har att säga dig. Ester satte sig vid Nannys fötter. — FErik har aldrig älskat mig, återtog Nanny, och du får icke betvifla dessa mina ord; men hvad skulle du säga, ifall du finge veta, att han älskat em annan? — Jag skulle säga, att det vore förenligt med hans trolösa karakter, förklarade Ester med ett fåfängt bemödande att synas kall och likgiltig. Käraste Nanny, tillade hon, låt oss icke tala vidare om Erik, det är så plågsamt. — Vi måste göra det, inföll Nanny. Jag ogillar för mycket ditt uppförande mot honom, för att icke än en gång söka förmå dig ändra det. — Jag kan det ej, hviskade Ester. — Icke ens af tillgifvenhet för mig? Icke ens om du genom ditt närvarande uppfö