Dagens Nyheter – 7 september 1869, sida 2

Utrikes-Nyheter. Emnvile Ollivier har i dessa dagar inför det generalråd (landsting), till hvars ordförande regeringen utsett borom, hållit ett tal, bvilket är af större betydelse än de flesta dylika, emedan det innebär ett vigtigt politiskt program, mellanpartiets. program — detta parti, ur hvars sköte den nya ministör skall komma att tagas, hvilken kejsar Napoleon snart måste utse, erxedan den närvarande ministeren ej längre tillfredsställer folkets önskningar. I detta tal förekommer, bland annat: I stället för att bemöta den allmänna meningens hofsamma fordringar med ett ödesdigert motstånd, har kejsaren svarat med omfattande reformer och med det förståndigt liberala, djerfva senatskonsultet, hvilket innehåller den mest radikala inskränkning, som någon i full kraft blomstrande regering någonsin frivilligt pålagt sig sjelf. Den oförsonliga oppositionen söker visserligen förringa och bestrida betydelsen af hvad som på detta sätt vunnits, men redan derigenom, art den på förhand förklarat sig oförsonlig, har den sjelf beröfvat sig allt förtroende: och det skall icke dröja länge, innan den på eger bekostnad pröfvat sanningen af den förutsägelse, Mirabeau riktade till sin tids jakobiner: Det dröjer aldrig länge, innan man blir utledsen vid dem, som aldrig äro belåtna med något. Innan änna historiens timme slagit, innan ännu hatets politici och hämndens teoretici försvunnit från denna verldens skådeplats, skall nationen, så fort de konstitutionela reformerna blifvit lojalt genomförda, erkänna, att kejsaren tillkommer äran af att ha varit den förste af suveränerna efter 1789, som förstått att gifva efter för den allmänna meningens billiga fordringar. Han gaf efter den 24 november, han gaf efter den 19 januari, ban gaf efter den 12 julit Och hvarför skulle man då önska en revolution? Statens öfverhufvud har utfört sitt verk; det åligger nu oss att börja vårt, och låtom oss härvid taga 038 i akt för den kriticerande och nedsättande anda, för den oppositionslusta, hvilken — gåsom -hr Guizot har sagt — är den vanliga stötestenen för de natiocer, som hvarken hafva helt och hållet förlorat eller fullkonligt egt friheten; låtom oas icke öfverlempa ordet till tumultnanterna och frasmakarne, låtom oss sätta propaganda mot propaganda, hardiing mot handling! I, anhängare af fribeten, hvilka lika litet skiljen denna från jemlikheten och ordningen som från sondt förstånd, kunskaper och praktisk erfarenhet, läggen Eder icke till hvila, utan sluten Eder tillsammans, organiseren Eder och gören motstånd mot dessa män! I ären de mest intelligenta, de kunskapsrikaste, de hederligaste ; varen derför ei helier. de trögaste och likgiltigaste! Öfverlemnen icke passsionens gudomliga privilegium till Edra motståndare! I, som haiven rätt, måsten vara lika passionerade, som de hvilka ha orätt. Varen verksamma, varen städse verksamma; understödjen