Dagens Nyheter – 30 augusti 1869, sida 1

fram utan mer än två väktare. Hon fattade Nannys hand och tryckte den med en hjertlig försäkran om sin innerliga tillgifvenhet och bifogade, att om icke Nanny och Ludvig funnes på Lybo, skulle hon bestämdt icke stanna der en enda dag. De båda svägerskorna skildes åt sedan de utbytt en hjertlig omfamning, och Ester gick till hvila, utan att vidare tänka på prostinnans insinuationer. Hennes sista tanke innan hon somnade, var — Andreas. Naaony satt länge uppe, fördjupad i tankar. Vexlingarne i hennes ansigte utvisade, att hon kämpade en hård strid. Hon tillhörde icke antalet af vekhjertade qvinnor, som låta inverka på sig af andra, hon hade en stark vilja, djupa känslor och mycken stolthet. Hade hon ett mål i sigte, dit hon ville komma, arbetade hon med en förvånande ihärdighet på att uppnå det. Hon trodde på sig sjelf, och denna tro gjorde henne stark i striden med svårigheterna. Sedan Nanny setat en timma och funderat, svepte hon schalen omkring sig, gick ut i korridoren och stannade utanför Ludvigs dörr: — Ar Ludvig uppe ännu? fr och knackade på. frågade hon Dörren öppnades, och Ludvig stod fullklädd framför henne. DE GIFTA, BERÄTTELSE Al ZAMOR. 4.