11vare SBEUOLT WFREIL. ——X ( izossossamsas hvad hon sagt. — En del af denna broschyr, den som handlar om hufvudstadens riksdagsmän, utdelades redan den 4 i denna månad. Var detta verkligen okändt för N. D. AA? Naturligtvis finner sig Nya Dagligt Allehanda tillfredsställd med broschyrens innehåll. Karaktererna äro, så vidt N. D. A:s personalkännedom sträcker sig för bedömandet deraf, i allmänhet tecknade med en sanning, som öfverraskar, isynnerhet som teckningen ofta är utförd med några få raska drag, men hvilka vanligen träffa hufvudet på spiken. — Så vidt Nya Dagligt Allehandas p-rsonalkännedom sträcker sig för bedömandet deraf, är det sålunda gifvet att våra anmärkningar saknade all befogenhet, och att de endast blifvit gjorda derför, att broschyren på vissa håll kommit som salt i surt öga. Såsom bevis på att broschyrförfattaren må tillräknas både ganningens och stilens förtjenst, anför N. D. A. slutligen hans teckning af hr Hedlund. Ett mindre lyckligt val kunde emellertid knappast göras. Utan att nu tala om innehållets sanning, anmärka vi endast, att denna teckning i afseende på stilen är en dålig kopia af ens. k. karakteristik öfver samme man, som förut i tryck varit synlig. Anmärkande slutligen endast i förbigående, att broschyrförfattaren tecknat med några få raska drag åtminstone en person, som aldrig varit riksdagsman — N. D. A. må afgöra om han äfven dervidlag slagit hufvudet på spiken — meddela vi slutligen nedanstående utdrag ur broschyren, efter hvars genomläsande hvar och en, som följt de häri tecknade personernas offentliga verksamhet, säkert skall till sin rätta halt uppskatta förf:s oveld och sanningskärlek: Johan August Gripenstedt, friberre, f. d. artillerilöjtnant, f. d. statsråd och chef för finansdepartementet, serafimerriddare m. m. Hvem har ej hört talas om deune man, och huru länge skall ej minnet af honom fortlefva i historien — om också ej i välsignelse ? Ingen svensk man har väl under detta årbundrade haft tillfälle att utöfva ett så stort och välgörande inflytande på landet: materiela ställning; och ingen har väl verkat så genomgripande förderfligt på densamma som han. Historien skall troligen en dag säga om honom att han, — efter att hafva mottagit den finansiela styrelsen vid en tid, då landet småningom i välstånd höjt sig till en ståndpunkt och utveckling, som det aldrig någonsin förr haft, och som, under inflytande af den föregående styrelsens kloka åtgärder och en ovanligt lycklig konjunkturperiod, nådde sin höjdpunkt under d3 första åren han innehade finansportföljen — innehade densamma den långa tiden af 15 år, och lemnade den först sedan han lyckats genom en följd af de mest förvända åtgärder bringa landet till branten af ruis, biträdd i sitt sträfvande af andra medverkande orsaker. Den skall kunna på följande sätt framställa de ljusa dagrarne från begynnelsen af hans styrelse och de mörka skuggorna vid dess slut: Riksbankens metalliska fond, som under de första åren af hans förvaltningsperiod stigit till öfver 50 millioner, — vid hans afträde nedsatt till 10-12 mill. Då han tillträdde makten ingen statsskuld — då han lemnade den, en enorm utländsk skuldbörda, hvars första milioner upptogos just vid den tid, då inom andet fanns rik tillgång på lediga kapitaler. Penningar cirkulerande i öfverflöd och till åg ränta — penningebrist i allmänna rörelAt Mår A AD FR ik sn An At Ra a ST TAR Tä f PEESNENAEESTNE