Dagens Nyheter – 30 augusti 1869, sida 1

tyckte om. Hon fann allt hvad han sade tråkigt och hvardagligt, och det han nu yttrade tråkigare och alldagligare än vanligt. Nanny fick gerna gå i hushållet, om det roade henne, bara Ester slapp, och hon för sin del ämnade icke låta öfvertala sig till något så odrägligt, som att tänka på mat och dylikt. Hon hade ledsamt ändå och var icke hågad att göra det ännu ledsammare, för att behaga en man, som icke älskade henne och som hon icke mera älskade. Esters största nöje var romanläsning, och hon ville icke afstå från denna njutning. Aldrig hade hon behöft ta notis om något i sin fars hus och icke heller skulle hon göra det nu. Nanny och Erik talades vid en stund, hvarefter den förra återvände sig till Ester, sägande: — Det har förundrat mig att hvarken du eller Erik bjudit hit din faster, fru Berg. Hon är ju fattig? Denna sorgliga omständighet gör henne berättigad till ännu större uppmärksamhet, än om hon vore rik. Man har sagt mig, att hon icke ens var bjuden på ert bröllop; kan det vara sanning? — Faster och pappa äro oense, svarade Ester, och derför kom hon icke med på mitt bröllop. — Du har ju varit hos henne sedan du blef gift? — Ett par gånger. Ester såg litet förlägen