Dagens Nyheter – 30 augusti 1869, sida 1

AJ TYS LS sen, och också åtskilliga enskilda sedelfabriker hade god tillgång på sitt fabrikat inneliggande; hög ränta. Jordbruket i flor, stora odlingar öfverallt i landet fullbordade och pågående, — betryck för jordbruksnäringen, och jordbrukare i massa, stora och små, ce:sionanter. Egendomsvärdena höga, liflig efterfrågan efter fastigheter, få tvångsförsäljningar — egendomsvärdena högst betydligt sjunkna, tvångsförsäljningar oräkneliga, frivilliga nästan inga. Fabriker och andra näringar i den starkaste uppblomstring, arbetaren eftersökt med god aflöning, allmän välmåga — fabriker, handtverkerier och husslöjd tvinande och saknande sysselsättning, till följd deraf att alla slussar öppnats för import af utländska varor, utan tanke på det inhemska arbetet; arbetslösheten allmän, likaså deraf beroende nöd, elände och en storartad utvandring. Okuannighet i finansvetenskapen och des hjelpkällor, utom hvad som innsfattades i den franske teoretikern Bastiats paradoxer, hvilka för frih. G. voro alpha och omega af ckonomisk visdom; blind, fanatisk hängifvenhet för ett system, som ej brydde sig om historiens och erfarenhetens vittnesbörd, utan som lafde på tomma teorier; och gom, då den slog de inhemska näringarna de hårdaste slag, tvärtemot all logik drömde sig ett framtids-eldorado af lycka och rikedom; ett system, med despotisk jernvilja påtvingadt landet mot dess vilja, med tillbjelp af en likaledes fanatiserad tidvingspress och herr G:3 egen ovanliga förmåga öfver fra:erna; fri ränta införd, midt under en finanskris, då räntan var istigande; beträdande af en utländsk skuldsättningsbana, enligt frih. G:s förslag; ett forceradt jernvägsbyggande, likaledes af honom föreslaget och uppmuntradt; lyx, utländsk import och en improduktiv konsumtion uppmuntrad, ej tillbakahållen; statstillgångarna ej tillvaratagna och sparade, utan med verkligt raseri bortsluddrade, — voro de mäktigt verkande orsakerna, om också ej de enda, till skilnaden mellan början och slutet af bans statsmannabana. — Så uagefär föreställa vi oss att etfterverldens omdöme om frih. G. skall ljuda; och kanske skall man för fullatändighetens skull tillägga, att han under hela sin långa embeststid ej ville göra det minsta — oaktadt representationens upprepade anhållan — för att afbjelpa den fuilkomliga laglöshet i afseende på skogsväsendet, som länge varit rådande, och att, när han slutligen tvangs af allmänna rösten att göra något, han blott utfärdade en kungörelse om inskränkningar i nybyggesanläggningarne i Lappmarken, så befanns åtgärden ej motsvara ändamålet, och förordningen upphäfdes kort derefter. Just då följderna af frih. G:3 system började blifva äfven för hans vänaer och anhängare uppenbara, drog han sig — i behaglig tid — undan regeringsbestyret, sedan han likväl för längre tid fastkedjat landet vid systemet. Under de tre sista riksdagarne har hans nästan enda uppgift synts vara, att genom nya blomsteroch fraktmålningar söka öfverskyla felen i sin politik och bibebålla litet af den gloire kan förut förvärfvat. Om han börjat med gevärsfrågan, armåns vapenöfoingar eller ullkontoret i Norrköping, så har han lutat med — sig sjelf, och han synes förunIra sig öfrer att föremålet för hans experinenter, det svenska folket, ej nedfaller och ränryckt tilljablar honom: stor är frihandelv, nen än större är Gripenstedt, hans profet! Den sanningskäre broschyrförfattaren rar glömt, utom många andra vigtiga saer, äfven den, att 1837 års penning vis, tär som i de flesta länder, och att de sedraste årens knappa skördar i Sverige äro utt tillskrifva hr Gripenstedts verksamhet som chef för finansdepartementet! — En unnan af vårt lands och sednaste riks —Lhe—— a