Dagens Nyheter – 26 augusti 1869, sida 1

qvinna älska sig, utan att han besvärar sig med att älska henne tillbaka. Du uppgjorde dina räkningar, utan att taga den moraliska rättvisan med i betraktande, och du missräknade dig. Din hustru älskar dig icke längre. Redan tredje aftonen efter ert bröllop lyssnar hon till !ord om-kärlek, dem en annan ung man tillhviskat henae under en tåte-3-tåte i hennes boudoir. — Nanny! det är icke sannt! utropade Erik, du diktar detta på min Stackars Ester. — Fråga henne sjelf, om hon ej för några timmar sedan talade vid Andreas, som gaf henne de varmaste försäkringar om evig kärlek. — Jag känner der der historien. Den vilde pojken har sagt henne farväl, innan han lemnar dessa trakter, och det är alltsammans. Har du icke något bättre medel att uppreta mitt sinne, skall det svårligen lyckas dig uppväcka tvifvel om Esters karakter. Gå till hvila, Nanny, och var nöjd med att du förgiftade mitt lif, då jag var yngling, och glöm aldrig att det är min fars vilja, som fört oss tillsammans under detta tak. — Finner du det tungt att lyda denna vilja, så beklagar jag dig, du är då en sämre menniska, än jag trott dig vara, sade Nanny. Tala icke om att jag förgiftat ditt lif, då det är jag som räddat dig från ditt samvetes förebråelser. Din skuld till mig, Erik