Dagens Nyheter – 26 augusti 1869, sida 1

mån bland det grofva arbetets män, hvilka merändels förskvifva sig. från andracorter: Men det var så mycket lättare för henne att gruppera och diseiplinera dessa mer än till hälften nomadis ska elementer, Hon; samlade ihop. partiska klagomål — så vida hon icke rentaf framkallade dem — uppsatte sedan ett program, fullt af fordringar, och bestämde En viss tid, inom hvilken arbetsgifvarne egde afgöra, höruvida de villegå in på dessa eller icke. Men arbetsgifvarne, som insågo att de anfallande voro starka genom sin enighet; öfverenskommo em ett gemensamt motstånd. , På oden. utsatta dagen, tågade em skara af. 1,000 3 1,500 arbetare med trummor och fanor i spetsen genom gatorna till en större samlingssal, hvarest allmän arbetsinställelse dekreterades. . Omedelbart härefter spredo sig deltagarne i denna strike öfverallt, gingo in i de olika verkstäderna och togo arbetärne derifrån, sägander Här fårieke arbetas vidare! Pånågra ställen gjordes: motstånd;s men -det -hjelpte ej. Till. sist blefvo, alla:.verkstäder uten undantag öfvergifna,; vare sig nu hotet haft; en så kraftig verkån, eller moralisk slapphet får anses ha varit. förnämsta orsaken. Arbetsgifvarne satte kronan på det hela genom att bli omedgörligare än någonsin förut. Ett sådant beteende var emellertid hvarkenklokt eller menskligt, och föreningen begaghade sig deraf till att i ännu bjertare! färger framställa det förtryck kapitalet utöfvar öfvervarbetet:. -) -vArbetsinställelsen varade tre: veckor, under hvilka Genöve,; så att säga, var lemnadt på nåd och onåd i föreningens händer, då ju denna hade att förfoga öfver minst 3,000 man. Hvad skulle väl polisen ha kunnat förmå mot en sådan massa? Kantonen eger inalles femtio gendarmer. För öfrigt förekom intet våld, och ej heller stördes ordningen. Ingen arbetsgifrare och jingem arbetare: framställde, direkt begäran om lagligt skydd. Styrelsen ;ansåg derför klokast att förbålla. sig passiv, allt under det hon med uppmärksamhet följde händelsernas gång. Offentliga tillkännagifvanden, . tidningsartiklar, adresser från andra trakter att uppmuntra de sysslolösa arbetarne, lofvaude dem rikliga. understöd och öppet talande om en afeörande strid mellan kapital och arbete, om: ew social revolution. Hvarje dag infann :sig: ett antal af föreningens folk vid jernvägsstationernia och ångfartygens landningsplatser, mottog ankommande arbetare och förde dem till föreningens lokal, för att der mer eller min: dre ofrivilligt, enrolleras bland deltagarne i striken. Det var med oro och förtrytelse horgerskapet såg myndigheterna låta dylikt passera, och ungdomen i de olika distrikten började sluta sig. tillsammans i afsigt att stäfja ofoget. Slutligen ankom från förbundsrådet i Bern en förfrågan-till.styrelsen i Gendvey om. hon ieke ansåg skäligt att några bataljoner af förbundshären skickades till sistnämnde kanton. Situationen blef nn kritisk! Det gällde att få veta om. friheten, hänvisad allenast tul sm muraliska styrka, skulle lyckas vinna seger öfver en sammangaddning, hvartill man förut icke sett maken, och som bildats i Genöcve,, men hemtade krafter från alla andra delar af landet. Det var tydligt att föreningen vid försöket att göra sim makt. gällande valt denna fria och yapenlösa ort. såsom det förmånligaste ,stridsfältet. — Emellertid kommo icke undsättningarne i den mån de . behöfdes. . Paris hade skickat tio tnsen frank; J.ondon intet. :En frivillig.kollekt af guldsmederna och urmakarne; hvilka fortforo atv arbeta, inbringade föga. Största delen af de sygslolösa var; såsom redan blifvit nämdt, öfvertalad eller tvingad att deitaga i,striken, och då de inprlunda närde: samma ljusa förhoppningar som edarne samt. dessutom började lida af hunger, emedan bagarne vägrade att ge dem: bröd på kredit, .sjönk deras. mod betydligt. Arbetsgifvarne å sin sida :förklarade då, att de voro beredda att ingå i underhandlingar, men icke med föreningen, utan. med de olika yrkeskorporationerna; Nu uppträdde en skiljedomare, som välvilligt mottogs, från alla sidor. Det var hr Camperio, styrelseledamot och chef för justitieoch Pal sptementet. Den 4tullkomligt neutrala ållning, han hittills iakttagit, hade tillsunnit hoiom arbetarnes sympatier. Han bad åena sidan arbetsgifvarne och 4 den andra arbetarne atttill honöm .skidka ombud Med folmåkt att bestämdt formulera de båda parternas yrkanden och medgifvanden; och på så sätt blef en löfverenskommelsge träffad, utan att föreningen fick yttra Big. Denna måstevtaga skeden i vackra hand och, för