Dagens Nyheter – 26 augusti 1869, sida 1

Hennes for må ha handlat huru som helst;så ämhade Ester icke handla som Hon-och uppöffra sig för em man, den Hon ansåg sig börs afsky. Med-denmia uppfattning af sim ställning, stodEster i begrepp att gå ia till sig, då Erik trädde ut i salongen. — Ah) der har jag ju min lilla hustru, sade Han Helt gladt och kom mot henne; jag ämnade mig in till dig. Han sträckte ut armen för att lägga den om hennes lif, men Ester drog sig tillbaka. — Du kan spara dig besväret; om det var föratt bjuda mig göd natt, så sker det lika bra här. — Detta är icke min åsigt, genmälte Erik och smålog: — Men det är min, förklarade Ester med tonvigt. on — Hvad, jag tror Ester fortfarande är ond? Det är väl icke möjligt? Du vet ju, älskvärda barn; att du af mig kan göra den trofastaste och ömmuaste make, om du blott vill vara god och icke förnekar ditt eget hjertelag. — Jag förnekar det icke, då jag nu bjuder dig god natt, sade Esterstölt, och jag höppas, att du icke längre pätvingar mig ditt sällskap; jag är trött och behöfver hvita. Erik hade fattat hennes hand, men släppte den geast och uttdlade ettkallt: söf godt! hvarefter han svängde sig? dm. på kläcken