Dagens Nyheter – 26 augusti 1869, sida 1

Om arbetsinställelser. Enär arbetsinställelser, i afsigtlatt ästadkomma förbättrade vilkor för arbetare, synas vara på väg att:komma att höra snart sagdt till ordningen för dagen i Sverige, likasom de tidtals gjort det i åtskilliga stater på kontinenten, ha vi ansett det vara nödigt och nyttigt att meddela allmänheten upplysningar om sådana strikes, både teoretiskt och praktiskt. Vi införa derför härnedan i öfversättning en ifranska statshushållningssällskapet under oktober månad förl. år förefallen diskussion i anledning sf en strike i Genöve. I denna diskussion deltogo de fleste af Frånkrikes förnämsta hationalekonomer. Du skärskaädade fiågan ur vlika synpunkter. .De framdrogo de festa skäl för och emot -strikes.:Deras anföranden äro :så lättfattliga, att. vi våga tro att till och med våra läsare af orbetsklassen skola kuna förstå dem. Redogörelsen följer här: : Hr Dameth, professor i öationalekonomi vid universitetet i Getidvej gick Igerha den framställda önskan till mötes, alldefstund arbetsinställelsen sir nämnde stad våren: 1868-endast de visa kanpatbörtipa oeh. emedan deraf vore att hemta nyttiga lärdomar. Han yttrade: För denna arbetsinställelse skulle man. ej kunna finna ef förklarihg i vanliga orsaker. Dagspenningen är högre i Gendve än i närgränsande orter, och om än lifsmedlens tillfälliga dyrhet gifvit anledning till anspråk på ökad afiöning, hade deraf ihgew allmän ärbetsinställelse behöft apps komm då ju varbetegifvarho genast förklarade sig villiga att lyssna! tilbidessa! anspråk: Många hade till och. med. i gjelfvstagit smnitiativet ... Men hyad som förklarar allt, äratt arbetsinställelsen .anordnades ; under uppsigt, för att icke säga på befallning af Internahonela arbetareföreningen, som tvänne år förut haft sitt första möte i Gendre, Och söm, tack vare den obegränsade frihet, dettå Tand Kitjuter) sedän kunnåt der utbilda sig) UFöreningen raniv emellertid icke så många proselyter bland de infödda arbetarne — i synherbet afhöllo sig utöfvåre af finare yrken, såsom urmakare och guldsmeder, fråb att inträda i henie —som ej iivida större