Dagens Nyheter – 20 augusti 1869, sida 1

KE BOYRFRERÄRSPRESA, SRÖ EN Europa funnit lätt väckta ekon. De Förenta Staternas press har nu börjat skärskåda befogenheten af dessa klagomål och, der undersökningen skett opartiskt, kommit till det resultat, att ingenting kan vara orättvisare och till sina motiv mera fördömligt än det mot Grant riktade klandret. Chicagotidningen Svenska Amerikanaren yttrar, bland andra, i denna fråga följande: Vid Grants tillträde till presidentombetet var det ett stort antal personer som understödt hans val, och en del som icke gjort det, hvilka pressade honom med ansökniuvgar om embeten eller ock väntade att han skulle tilldela dem sådana utan deras egen begäran derom. Han var urstånd att möta deras förväntningar. Större delen af dem som han fann uti embetena påstodo att de gifrit honom sina röster; några af dem fann han för godt att bibehålla, medan avdra fivgo afsked i öfverensstämmelse med de lagar, hvilkas verkställare Grant är och som bjuda honom att reducera omkostnaderna för den civila tjensten samt antalet af tjenstemän. Vårt borgerliga krig hade nemligen gjort nödvändig en stor tillökving i de lägre tjenstemännens antal; upphörandet af alla anspråken på pension ursäktade bibebållandet af hundradetals personer i tjensten till slutet af Andrew Johnsons embetstid: men då Grant blef president, fordrade säväl lag som rättvisa att de skulle afskedas, till trots af deras ovilja mot en sådan åtgärd. Deras klagorop, blandade med tjutet från gäckads embetsjägare, hafva pu åstadkommit ett skärande missljud, låtande så hår: Gravt duger icke, hans administration är mitslyckad. Misslyckad ? Hvsruti, om vi få lof att fråg:? Hafva vi ej fred och ymvighet i landet? Ar icke den amerikanska flaggan aktad och ärad på hvarje haf? Ar det någon utländsk fiende som hotar att kränka os:? Hvem fruktar väl för insurrektion här hemma, eller en invasion utifrån? I hvilka af våra 36 stater saknar folket arbete, är missnöjdt eller lider nöd? Kastom en blick på vårt finansiela tillstånd! Don plattform, på hvilken Grant gjordes till president, var inskränkning, sparsamhet och reform. Har han icke troget hållit fast vid denna plattform? Har icke skriket på korruption tystnat! Hör man något af whiskyringen? Har icke en storartad förändring försiggått i uppbördsverket? I maj 1868 gaf whiskytaxeringen, efter pd st.2 pr gallox, pd st. 1,400,000. I maj 1869 under Grant ger en beskattning !e så hög 3 gånger detta belopp eller pdst. 4,500,000, med 36 distrikter från hvilka rapporter änn icke inlupit. De första s;:ne af räkenskapsåret, börjande i juli 1868, gåfvo endast 23,600,000 i upphörd, det löpande qvartalet skall gifva pd st. 100,000,000 eller d st. 80 mill. pr år mera än under Andrew ohbnson. Utgifterna under . nämnde trenne första qvartal voro i medeltal öfver 85 mill. pr qvartal; under de nu pågående sista qvartalet skola de ej öfverstiga pd st. 65 mill. — en besparing af pdst. 80 mill. pr år. För första gången på många år kommer ingen defieiency bill att läggas för kongressen. Sådant är vårt finansiela tillstånd. Det fruktansvärda koruptionsnästet, indianbyrån, är upprifvet; depariementen hafra blifvit rensade från oduglingar och lättingar; med ett ord, Grant har hållit det löfte, som låg uti den republikanska plattformen. Och ändå höres en ful ugglelåt att gen. Grant är misslyckad. Ja, emedan han icke försökt att tillfredsställa åtskilliga embetsjägsres eller sfskedade embetsmäns öfverdrifna fordringar; men massan af det amerikanska folket skall låta tjotet från dessa glnpande ulfvar passera obemärkt förbi, och folkets starka armar, som hjelpte Grant att med trinmf safaluta kriget och stiga in i Hvita Huset, skola äfven ru vara beredda