Dagens Nyheter – 20 maj 1869, sida 2

både kommerserådet och hans son visste af hvilken utomordentlig vigt detta kamratskap var, ty Erik hade visserligen både håg för studier och lätt för att lära, men han hade ännu lifligare håg för ett dolce far niente, och utan att Birger varit både hans sporre och väckareklocka, skulle han lätteligen i Upsala hemfallit till det behagliga dagdrifveri, som för en yngling är roten till så mycket ondt. Icke utan mycken tvekan mottog emel!ertid f. d. informatorn det årliga honorarium kommerserådet fortfarande tilldelade honom, ty han ansåg sig inte längre som Eriks lärare, utan blott som hans äldre vän och broderliga rådgifvare; men vid hans försök att protestera mot kommerserådets välvija blefvo både denne och sonen så djupt bekymrade, att Birger tycktes göra dem ex verklig välgerning med att låta allt förbli vid det gamla. Men med den höga grad af samvetsgrannhet, som var ett utmärkande drag hos vår hjelte — ty vi få väl ändå kalla honom så, ehuru bifigurerna som grupperat sig kring honom göra väl mycket intrång på hans personlighet, — ansåg han sig skyldig Erik Ballin all möjlig valuta för den lön och kost han uppbar såsom hans vägledare, hvarför han också, om inte försummade, försenade sina egna studier för att omhulda sin skyddslings.