Dagens Nyheter – 20 maj 1869, sida 2

Valrörelsen I Paris. . Kejsar Napoleon var så god och medgaf i fjol att valmännen skulle några dagar före valet a: ombud i andra kammaren få hålla ofientliga valmötea. Sådara möten hai massa egt rum intill den 18 dennes. Täflande med torå kandidater ha rent republikanska kandidater uppträdt. Vi meddela några programmer. En talangfull advokat och framstående vältalare, Gambetta, säger till en af de parisiska valkretsarne: Jag vill hvarken framlägga ett program eller en trosbekiännelse för er; komitterna mom kretsen böra tillställa mig sitt program och jag bör svara derpå. Sålunda afsluta vi vårt kontrakt inför allas ögon. Emellertid vill jag angifva den ledande grundsatsen för mina åsigter och politiska handlingar. . Denna grundsats är folkets suveränitet, Organiserad på redbart och fullständigt sätt; allt bör hänföra sig till den och allt utgå från den: statsinstitutionerna, lagarne; intressena och sjelfva sederna; endast denna grundsats, metodiskt tillämpad, kan fullända den franska revolutionen och för alltid grundlägga verklig ordning, absolut rättvisa, follständig fribet och sann jemnlikhet. Radikal demokug, med lidelse hängitven frihatesnveeb i EV pdllliska lifvet bestå uti Att alla diskussioner framhäfva och försvara — gentemot den cmesariska demokratien — den rena demokratiens lära, rättigheter, förtryck och oförenlighet med den andra. Jag begriper icke, jag begär icke, jag mottager icke något annat uppdrag, än det som innefattar en oförsonlig opposition. En annan, en gammal bekant republikar, hr Barcel, ger följande program: Jag mottager kandidaturen, och se här mina grundsatser: Det gifves oafhändeliga rättigheter, som icke genom lag kunna föreskrifvas och hvilka menskligheten eger att i all evighet besitta. Dessa rättigheter, hvilka härflyta ur menniskans natur och ur hennes värdighet, förkunnades af franska revolutionen. Våra fäder gåfvo Frankrike den politiska och religiösa friheten samt den medborgerliga jemnlikheten. De sökte göra den sociala broderligheten till verklighet genom en följd af författningar, som stodo i öfverensstiimmelse med adertonde århundradets vetenskapliga, högsinta och humana anda; de trodde på intressenas och folkens gemensamhet. Deras ideal var den stora europeiska federationen, och de franska provinsdeputerades uppträdande 1789 och 1790 var liksom förebilden till och löftet om en sådan förening af de europeiska staterna. De ansågo att Frankrike ir för sin politik ansvarigt ej blott inför sig sjelft, utan inför hela verlden; de ville göra ienna politik icke till den styrande i verlden, men till den som ginge ispetsen för andra folks De ville hellre lysa med at tr