Dagens Nyheter – 14 maj 1869, sida 1

då med goda råd från publiken, sådana som: Se till höger! — Rak i knäna! — Alskaren ska inte vara vindögd! — Alskarinnan har fått en svart fläck på hvita klädningen! Låt tvättan! 0. s. Vv. De arma offren på scenen läto sig likväl ingenting bekomma och hr Leander, teaterdirektören sjelf, bugade sig djupt vid hvarje lifligare sk attsalfva, liksom hade den varit en belöning, i stället för ett gissel. Men så helsades han också då och då med ett allmänt: Bravo Leander! Eller: Herr Leander är en stor artist! Visserligen hviskade en och annan sentimental borgarfru i staden: De der studenterna ä då för otäcka och aldrig kan man få ha en glädje i fred för dem, — men stadens gesäller och lärpojkar, när de om lördagarne depenserade på sina konstnjutningar, togo studenternas parti och delade deras stränga konståsigter. Dock, den studerande ungdomen — på sednare åren tyglad af mer humana känslor mot dessa stackars ambulatoriska konstframställare, som, frysande och svältande, skola spela med värma och lif — var vid denna tidpunkt öfverallt sig lik. Vi erinra oss i sammanhang med Leanderska sällskapets prestationer en scen från Paris af så tragikomisk art, att vi våga infläta den som episod bland våra episoder. På Odeon-teatern, liggande inom quar