Dagens Nyheter – 14 maj 1869, sida 1

svariogssystemet, så vore det iogenting att hålla på; men man finge dock icke glömma den skuld, i hvilken vi stå just hos detta system för hvad son med dess hjelp uträttadez3 på den tid, då makten sökte qväfva yttrandefribeten, och utan hvilket vår politiska utveckling helt visst skullo befinna sig på en annan ståndpunkt, än den vi nu lyckats intaga. De, som nu missbruka detta system, borde emellertid ihågkomma, att de verkligen blottställa tryckfriheten, då andan mot den fria pressen icke är den bästa hvarkon inom eller utom representationen — och pressen borde följaktligen skyada att rätta sig sjelf! Då hr Björck härefter öfvergick till en granskning af förslaget, för att tillse, i hvad mån det kunde vara egnadt att uvdanrödja ansvarighetssystem:t, kom han till det resultat, att ehuru utskottet förklarat sig åsyfta att träffa med straffet den verkligen brottslige, så gick dock hela det uppställda systemet ut på att få en pant i boktryckeriet. Bättre vora då, att åklagaren fiage tilltala den misstänkte författaren och söka binda bonom genom bevisning. Hr Björck framställde de3sutom, liksom flera andra talare, åtskilliga anmärkniogar i formelt hänseende mot förslaget och uttalade den åsigt, att en lag, som ej ens gåfve någon definition på ordet Sutgifvare, redan ur denna syppunkt måste vara oantaglig. Ir Björcks till konstitutionsutskottets ledamöter ställda fråga, hvarför man begagnat orden anses såsom utgifvare och ej helt enkelt sagt, att den som är utgifvare skall bära ansvaret, föranledde hr Siljeström att, med en ganska genomskinlig anspelning på pressförhållandena för dagen, meddela den upplysning, att det funnes två slags ansvaringar, det ena slaget sådane, som mot en ringa betalning åtaga sig ansvaret och föröfrigt ej hafva något med tidningen att skaffa; det andra slaget eller sådana, som mot ett högt arvode åtaga sig samma ansvar och åt hvilka man äfven öfverlemnar några detaljbestyr vid tidningens utgilfning, och hvilka möjligen till och med hade ett kontrakt, som åt dem inrymmer någon bestämmelserätt i afssende å ionehållet, på hvilket de föröfrigt, hvad tidningens hållring och tendens beträffar, icke utöfva något det allraringaste inflytande. Alltsammans, sade hr Siljeström, synes gå ut på, att man vill skydda de ansvaringar, som sålunda äro såsom utgifvare att anse, men deremot komma åt dem, som hvarken äro eller anses såsom utgifvare. (Forts.) esterna EE —