Dagens Nyheter – 11 maj 1869, sida 2

Claestorpska egendomen, som upptager omkring haltva socknen, utgör något öfver 20 mantel, taxerad till cirka 400,000 rdr, med en areal af öfver 10,000 tunnland, deraf 1,500 tunl. åker. En del hemman, som tillhört St. Malms socken, äro, genom kgl. resol., i dessa dagar Iagde till samma socken som hufvudgården. Ö. Wingåkers: gräns mot St. Malm bildar derigenom en högst oregelbunden figur, enär flera hemman, tillhörande Eriksberg och St. Djulö, intränga mellan nämnde till Ö; Wingåker förlagda gårdar. Jordbruket tyckes hår, såsom på de fleste större egendomar i trakten, bedrifvas på ett rationelt sätt och i stor skala. De odlingar, hvilka under sednaste åren utförts, äro ganska betydliga. Vid gården finne3 af gammalt en större trädgård med orangeri. Schäferier finnas både här och vid Sjöholm. Vid Fostorp är en helsokälla med starkt mineralhaltigt vatien. Förr, då der fanns branashus, var denna flitigt begagnad. De många jernhaltiga mineralkällorna förråda tillgång på jernmalm i trakten. En br Andersson lärer ock för några år sedan, i och för myrmalmsfiske, inmutat Bjöarne Wirea, Kolsnaren, m. fl. På prestgårdens egor, nära Bjelken, fann jag en större jordfast sten, bestående af magnetiskt svafveljern; och sannolikt finnas här större joramalmstreck. x De öfrige egendomarne inom sockaen bilda en liten grupp för sig, som tidtals hört tillsammans under en egare. Ursprungligen lärer, för Julita klosters råkning, gården Slugstorp (eller Sluckstorp) blifvit anlagd vid en vik å vestra stranden af Bjelken, allt för det goda fiskets skull, och det säges t. o. m. att en abbot varit boende på stället. Efterhand uppkommo fisklägena (eller, som det äfven uppgifves, skallstugorna) Birkesäter och Skalltorp, den sednare vid Bjelken, den förra: på ett näs mellan denna och Wiren, hvars vatten på den tiden gått kögre upp än nu. Dossa skallstågor utbildades efterhand till herrgårdar och togo snart lofven af hufvudgården. Birkesäter, nu Barksäter, är äldst och hörde, under sednare hälften af 1300-talet, med Julita, till hertig Karl Wase (sedermera Karl IX). Derefter synes det, tillika med Skailtorp och Böckershof, för det mesta tillhört slägten Rosenstråle. Svante Birgersson Rosenstråle anlade Forssa bruk omkring 1630. Dennes måg, O. Beckerfelt, bebyggde och namngaf Beckershof omkring 1670. Deåt hade förut hetat Ramninge. Bland .egarne tiil Skalltorp märkas landshöfdingen, generalen friherre Karl Gyllenpistol (r 1695), sift med Jöns Birgersson Rosenstrålös dotter Märta (t. 1711) och deras son Karl G. (tr 1766), som följde Karl XII, blef fången vid Pultäva och förd till Siberien. Hemkommen deriffån uppförde han nuvarande åbyggnaden vid Skalltorp och hade der ett kemiskt laboratorium. Han hade jemväl skänkt kyrkoherdebostället Qvarngölet, beläget nära Bjelkens utlopp. Med denna gåfva sammanhänger en liter historia, som vi skola berätta, då vi komma till kyrkan. Före 1755 egdes Skalltorp, Forssa och Beckershof åf en J..Lundmark, som förevigat sitt minne genom en friköstig doTatton, enligt hvilken 3:ne fattiga barna inom församlingen erhålla uppföstringshjelp. Så snart ett sådant barn kömmit till konfirmationsåldern, då det anses kunna försörja sig sjelf, insättes i dess ställe ett annat yngre barn. Efter Lundmärk kommo de 3:ne egendomarie under brakspåtronen C. G. Indebetou (F a och hvars tvenne söner jemte dessas söner (bolaget C. D. Indebetou) nu innehafva -Forsss bruk. i Skalltorp öfvergieck till mågen C. M; Drake, hvilkens sonsön löjtnanten C. J. M. Drake nu innehar egendomen. Dennes morfar, krigsrådet af Segerström och dess enka egde, före nuvarande innehåfvaren, Beckershof. Forssa bruksogars hafva egendomar i V. Wingåker och Skedevi, och Skalltorp ligger till största delen i V. Wingåkers socken. Från det gamla -Sluckstorp berättås ännu några vidskepliga historier. Så t. ex. fick dervarande å5o en gång — för länge sedan förstås — be ök af en liten okänd gumma, som bad om en kaka bröd, hvilket hoa äfven fick. Som ersättning qvarlemnade hon en liten kadde, som vid närmare undersökning befans vara bara guld. Man såg efter gumman och märkte, att hon (på vattnet) gick råkt öfver viken till det midt emot liggande branta berget, och så gick ho bus ini berge. pa rr a Rn nns