Dagens Nyheter – 11 maj 1869, sida 2

Jo, den är rar — skrattade Sonderling — Emellertid torde min kära bror nu i morgonruset komma ihåg, att jag redogjort för Eklundshofsaffärerna till punkt och pricka, och att jag lånat den Här hundrabänkosedeln tills posten kommer. Sonderling pekade för den, som ingenting såg, på sedeln, hvilken han lagt bredvid sig Vä nattduksbordet. Kanske det är säkrast jag tar en femtioriksdaler till, så blir det jemt tvåliundra; det är lättare att minnas för dig, bror Wachtel, tills jag får skrifva figtig revers. Det äi bra! stönade Bruno och vände sig åt väggen. Men just som Sonderling mtd lystia blicKar bläddrade i Brunos rika plånbök, grep Birger, som tunder samtalets sista hälft stått osedd bakom låntagarens efnmästol, Med stadig venster hand -om plånboken, på samma gång han med den högra bemäktigade sig den störa sedeln på nattduksbordet. Måhända Kan jag bli förmyndare för den medvetslöse der i sängen, tills han får samla sina tankar. Birger höll stadigt fast om halfva plånboken och blickade lika stadigt den öfverraskade Sonderling i ögat. Men ögonen sprutade eld och lågor. Är du redan nykter, din galniog! — frågade hah, medan hans egna inorgöndåsiga tankar kämpade med attförklara feno