Dagens Nyheter – 11 maj 1869, sida 2

säla och hyrt denna lokal, som en tapetserare från Stockkolm sedan fick fara upp och på det bästa sätt anordna. Birger hade oobserverad inträdt i salongen, som till grosstandlarens förtviflän saknade tambur. Rummet var af detta skäl afdeladt med en rikt ornerad skärm närmast dörren, och utan att vilja Eller behöfva lyssna hörde den inträdande en röst, som kom honom ätt rysa och som uttalade dessa ord: Jag lånar då hindra benko af dig tills i morgon, bror Wachtel; satgubben, far min, har försofvit sig En Pöstdag. Döt ä bral — hördes Bruno svara med rosslig stämma. Birger Härmade sig några steg. Jag lägger din plånbok här der Hufvudgärden, Wachtel lilla, hade jag inte räddat den i natt, så hade den legat qvar i diket, der du så Väckert stjelpte oss genom din envisket att vilja köra, och der hi alla legat qvar och dämmt upp vattnet, om inte jag och Maurån släpat upp er på flackvagnen. Uj, för f—n, det värker ännu i mina axlar efter släpandet. Det är bra! — stammade Bruno. Det ä så dj—n heller, och inte öra — replikerade Sonderling — Men jag är van ätt offra mig för ihina vätiner. Det ä bra — svarade Bruno, som tycktes Ha glömt hela sitt Öfriga språkfö