Dagens Nyheter – 10 maj 1869, sida 2

Ransakningen med Horporal Tullberg. (Från Dagens Nyheters referent.) Marieholm dea 6 Maj 1869. Som tidningen redan meddelat, uppskjöts ransakningen i tullbergska målet till onsdagen den 5 dennes, då den ånyo skulle förekomma inför Onsjö häradsrätt i Åkarp. Intresset för den tullbergska rättegången har under tiden betydligt minskats men en mängd folk hade dock tillströmmat, deraf dock en stor del kallade såsom vittnen. Frälseböndernas riddare, f. korporalen 8. Tullberg, och hans förste sekreterare, hemmansegaren Eskil Larsson från Perstorp, inställde sig frivilligt, båda snyggt klädde, och Tullberg, som hade magrat, höll sig till en början rakare än vanligt, men visade vid slutet af ransakningen stor trötthet, ehuru både han och Eskil, utan egen begäran, erhöllo tillåtelse att sitta. Såsom ordförande i rätten fungerade vid detta tillfälle v. häradshöfdingen F. Hain, en ung lofvande jurist, som en tid varit ordinarie domhafvandens biträde och tillegnat sig dennes utmärkta sätt att leda en ransakning. Såsom åklagare uppträdde v. häradshöfdingen Eneroth. Angifvarne, grefve Axel Posse och bonden Måns Berggråen i St. Herrestad, hade ej infunnit sig, men en annan angifvare, Anders Nilsson, var närvarande och fick jemte en annan person med ed styrka ein angifrelso. På tillfrågan om någon af angifvarne vore tillstädes, reste sig kungens länsman, förre kronolänsmannen Ljungberg och lemnade uppgifter om hvilka som voro närvarande eller icke. Föröfrigt var nämnde person tillstädes endast såsom åhörare. Förre åklagaren, t. f. landsfiskal Holmström gjorde en anmärkning emot protokollet öfrer förra ransakningen, hvilket enligt hans åsigt skildrade hans beteende efter afkunnande af utslaget om Tullbergs och Larssons försättande på fri fot i allt för lifliga färger. Han hade icke med hastiga steg närmat sig de af rätten frigifne, utan endast, stående på sin plats, yttrat att han ville häkta dem på eget ansvar, Ånmärkningen skulle intagas i protokollet. , Från landshöfdinge-embetet hade ankommit några kontrakter, som blifvit uppgjorde mellan Tullberg och en mängd frälsebönder och i hvilka dessa utfästat sig att utbetala ganska betydliga arvoden, såsom 2 å 3,000 rdr pr helt hemman, för den händelse att Tullberg genom rättegång kunde tillvinna bönderna besittningsrätten till de ifrågavarande hemmanen. På dessa handlingar ansåg Tullberg något afseende ej böra fästas, emedan de blifvit frivilligt af bönderna utfärdade, utan någon motförbindelse af honom. Vid tvenne gods hade processen med herremännen redan börjat innan dessa kontrakter blifvit uppgjorde, hvarmed T. ville visa att det icke var han, som förledt bönderna till rättegång. Både Tullberg och Eskil inlemnade af dem för hönderna utlöste handlingar, för att visa att de vid hvarje tillfälle fullgjort sina åtaganden. Eskil. Larsson yrkade i en ingifven skrift att