Dagens Nyheter – 7 maj 1869, sida 1

Sedan damerna lyckligen öfverkommit passande rum och liten smula ordnat toiletten efter resan, företogs genast promenaden upp till fjerdingen, den stadsdel, i hvilken fru Aurora visste att Birger bodde. Man frågade sig fram till rätta boningen, man träffade den gamla städerskan på gården; men ack, fogeln var flugen ur boet, och Birger med några kamrater åt middag borta, men hvar, det visste gumman inte besked om. Men si nog var det en glädjemiddag — försäkrade den språksamma — för si alla hade examen i går och alla voro svartklädda i morse och i hvita halsdukar, fast de sedan klädde om sig. Från hvem får jag lof att helsa? — Kanske fru mamma sjelf och fästmön och lilla syster? — Herre Gud ett sådant elände, att han skulle vara borta och jag inte ta reda på hvar, för jag var inte hemma då, kantänka. Moder, fästmö och syster sågo bedröfvade på hvarandra. Men, hvad var att göra? Det led mot qvällen, och hvar skulle man söka den försvunne? Man vandrade uppåt slottsbacken, i det man tröstade hvarandra med att Birger mådde väl, hade tagit sin examen och hade roligt, och medan man reflekterade öfver det olämpliga i att bereda surpriser. Tänk, hvilken fröjd, om Birger varit nere vid ång