Dagens Nyheter – 30 april 1869, sida 1

i teologisk mening taladt. — Och den lärde drog på munnen åt sin egen fyndighet att kunna kringgå ett farligt ämne. Och nu adjö, adjö, min hjertevän, min bäste herr Sigridsson — Sigurdsson — betonade Birger, leende åt sitt namns kameleontnatur. Sigurdsson då — smålog adjunkten — ett ovanligt namn likasom en ovanlig ung man, jag tror att herrn fick laudatur i de flesta ämnen. Fick jag? — utbrast Birger förtjust. Jag vill påminna mig det. Herrn får lösa och läsa sitt betyg på förmiddagen. Fatala händelse med min distraktion! — Aj, aj, hvad mina belackare skulle få roligt! Men det är också ursäkligt, ett så konstigt namn Signeson, snarlikt Sundler — S. S. — Ber så mycket om min obekanta helsning till er fru mor, bed henne inte vara ledsen, men, men hon känner inte Upsala och Upsalahistorierna. Man ville ringakta min vetenskap och ge den oförskämdaste okunnighet ett admittitur. Men jag kämpade för teologiens ära. — Tjenare, — God morgon, min rara herr Si — Su — Si — Su — tSigurdsson — repeterade Birger leende. Jag ska genast skrifva upp det — skrattade den lärde. Då stannar jag ett ögonblick och stafvar — skämtade Birger.