Dagens Nyheter – 26 april 1869, sida 1

oo MER På sjelfva juldagen! — utropade grosshandlaren vredgad. — Det är säkert någon näsvis tiggare. Han är tarfligt klädd, men mycket snygg— upplyste betjenten — ban ser för frimodig ut, att vara tiggare. Han har någonting att ge grosshandlarn i dag, som inte hann komma i går, säger han. Anfäkta det, en julklapp kanhändal! — Herr Wachtels ansigte klarnade. Bed honom då stiga ända hit in. Betjenten gick. Man får vara lite artig mot en gesandt— fortsatte grosshandlaren och smålog mot sin fru — Det är kanske något litet upptåg från min vän franska ministern. Du mins hans skämt på min födelsedag, då han skickade månglerskan från Kornhamn med rapphönsen. Men in trädde gubben Ripa i sin mörkgröna lifpels med stora hvita hornknapparna, och rocken hopknäppt tätt upp under hakan; hans höga smorlädersstöflor voro i anseende till snöfallet om natten uppdragne ända öfver knäna, och de glänste som blankläder efter den upptinade snön, som hunnit smälta i tamburen. Ripa bockade sig på sitt vanliga ärliga och rättframma sätt och höll ett paket under armen. Guds fred, -mitt herrskap, på juldagen. Angeläget är angeläget, och det som inte