Dagens Nyheter – 23 april 1869, sida 1

Ett minne från novemberdagarna. En för redaktionen känd person, hvars tillförlitlighet är höjd öfver allt tvifvel, har meddelat följande upprörande berättelse om det öde, som drabbat ett af de många offren för följderna af novemberuppträdet: Lördagen den 30 sistlidne november, olycklig i åminnelse, gick en fattig, afsigkommen gördelmakare, som då arbetade hos svärdfejaren Ek vid Regeringsgatao, med några uppputsade gevär till Mindre teatern. Åter utommen på Carl den XIII:s torg, fick han höra ett ovanligt sorl och stannade för att efterhöra, hvad som var å färde. En hand lade sig tungt på hans axel. Han vände sig om, och handens egare — en poliskonstapel — tilltalade honom med ett barskt: Följ migt, kall j år 4Hvart skall ja; ? Till polisen! ee eHvad har jag gjort ? sDeltagit i skränet. Jag har inte sagt ett ord. Det är inte värdt att resopnera nu, utan följ med bara!l