Dagens Nyheter – 23 april 1869, sida 1

ponsioner, tillsammans med det förnäma ske net af hoflifvet, måste hålla dem skadeslösa för torftigheten af en betalning, som år efter år blir ringare, ju mer de sjelfständiga, arbetande klasserna samla de gyldene frokterna af sina kunskaper och sin flit. Deras turstliga herres prunkande fester äro deras lifs enda njutningar. Vanligtvis föra de i de öfversta och aflägsnare belägna rummen i bans slott en afskild, förlegad tillvaro, och just hoflifvets frånsida är det, som representerar det lysande eländet af deras tarfliga existens. Att lefva på nåder, att vara boende långt afsides, inqvarterade liksom i kaserner — det är de:sa menniskors lefnadslopp. Och dessa menniskor äro våra furstar: omgifning, de äro och utgöra den atmosfaer, i hvilken deras gud andas, tänker, handlar! Detta förklarar mycket. I sådan luft skall en menniska förblifva frisk, i sådan omgifning en man bildas, i en sådan krets göra politikens mansdagsverke! Väl har med den sednare det minsta antalet sf dem att skaffa, men den själlöshet de sprida omkring sig måste försvaga äfven de sträfsammaste furstar, och den obetingade underdånighet, som är dess karakterslösa väsendens enda karaktersdrag, utöfvar begripligtvis, med deras dagliga inflytande, till och med på den kraftigaste natur en dålig inverkan. Det vill synas oss, som om isynnerhet vissa sydtyska hof — (måhända äfven andra?) — för närvarande hsfva ett betänkligt öfverflöd på sådana hofproletäter. Från god autoritet tiilskrifves mpulliteten af dervarande politik ihåligheten af det intet, som står eller knäböjer omkring tronerna. Då de icke känna något annat mål, än att hålla sig på am kunna de icke fördraga böljeslagen, som ortspola eller uppsluka dem. Men hala, hafva de lätt att glida och äro så väl inöfvade, att de väl kanna hoppas att glida öfver in i hvarje framtid, som återigen lotvar hoftjenst. Allt hafva de visserligen att förlora, dessa hofproletärer, om de en gång skulle riskera en sjelfständig rörelse och dervid förolyckas. Men skuggor, som de äro, förblifva de hellrs viljelösa såsom skuggor, och söka äfven att hålla furste och land i samma skenooch skugglif. Huru forste och land slutligen dervid fara, är visserligon genom hundratals exempel för längesedan bevisadt. Aldrig var det sämre bestäldt med dynastiernas och fo!kens intressen, än då de låtit mäta sig med pygmå-måttet från hof-proletärornes små bakoch vindsrum. rr rn TA ra I 3 va mar Ta na FR a agn RA RS TMA aa