Dagens Nyheter – 23 april 1869, sida 1

smögo till sig hvar sitt vedträd från trafven bakom kakelugnen. Så rustade, öppnade Juhnkans gäster dörren från helgdagsrummet ungefär samtidigt med hjelpmadamen. Juhnkan satt der ännu i sin balja, flämtande som en stor groda. Hvad i alla everldeliga tider står på? sporde symamsellen och efter henne de öfriga i chorus. Åh, det är bättre nu, det kyler så skönt, annars skulle jag fått slag, värst för klänningen! — pustade Juhnkan från sin balja — men jag såg honom lifslefvande, lifslefvande framför migl Utanför förstugudörren hördes ett hväsande och ett fnittrande, som af ett qväfdt skratt, men vid ljudet uppgaf Jubnkan ett nytt anskri och spjernade ut med sina båda ben, så att vattnet sqvimpade omkring ur baljan på golfvet. Har hon fått koleran? —frågade lutfiskmadamen ängsligt — ha vi inga Prinsens droppar? Han är qvar derute! — stönade Juhnkan — tag hit en bibel och en psalmbok! Ocken ä qvar? frågade skomakaren bakom ryggen på sin hustru. Var inte rädd, min gumma —tröstade han sin hälft — jag ska hålla dig ryggen fri. Oeken ä det, som ä qvar? — sporde alla samtliga. Hin håle, vet jag — hviskade Jubnkan