Dagens Nyheter – 22 april 1869, sida 2

en engelsk prestman, och med verser antydande på fästman, sin viälförtjenta årslön i engelska guiner, dock få vi till heder för grosshandlar Wachtel nämna, att han alltid räknade vilse på fyra eller fem guldmynt, och att han dessutom begåfvade dottrens lärarinna med åtskilliga passande presenter. Det märks nog att han har elfva skepp i sjön — hviskade gästerna sins emellan — ty det här är ju ett helt skepp med bara julklappar. Men — vi ha flera besök att göra på julafton. I sitt helgdagsrum satt madam Juhnke, husvärdinnan på Norra Tullportsgatan, uppsträckt i soffhörnet, med kung Oscars porträtt i stor förgylld ram ofvan sitt hufvud, väntande på sitt aftonfremmande, det vill säga gårdens samtliga qvinliga hyresgäster, utom Sigurdssonska familjen, förstås. Eget nog, ja, verkligen eget nog återfinna vi alldeles samma personer, som vi för fyra år sedan gjorde bekantskap med vid jagten efter den förmente inbrottstjufven; och detta är en stor kompliment både åt mannen med lian, som alldeles ignorerat det anspråkslösa huset på Tullportsgatan och åt värdinnan, som behandlade sina hyresgäster så väl, att de aldrig ville flytta. Madam Juhnke hade alltid på julaftonen kalas för dessa sina hyresgäster, och det hade gumman på sätt och vis råd till, ty