Dagens Nyheter – 22 april 1869, sida 2

siastikdepartementet, hvad resultatet blifvit af det arvodesförskott, som en föregående riksdag beviljat seminariiföreståndaren Wåhin. Derefter fortsattes behandlingen af bevillningsutskottets betänkande, n:o 13, angående föreslagna ändringar af vilkoren för försöäljning af spirituosa. Man märkte, att kammarens ledamöter efter den föregående dagens mödor sofvit godt och vaknat med stärkta krafter, ty en större talträngdhet och envishet har knappt i kammaren förut förekommit, och det vill ej säga litet. Början gjordes med hr Lars Daniel Anderssons förslag, att vid pröfning af gjorda avbad å bränviansatskänkningsoch minuthandels-rättigheter i stad de högsta alitid skola antagas, om tillräcklig säkerhet erbjudes. Detta gaf avledning till en mycket lång öfverläggning, ehuru det endast var hr Nils Andersson i Bäfvik, som understödde motionären. Slutligen blef utskottets afstyrkande godkändt. Med 77 röster mot 59 beslöts i öfverensstämmelse med hr Jungmarkers motion några tillägg till mom. 1, 10 och 13 S3 brävvinsförordningen. Till 10 skulle tilläggas: Mot antaget anbud må klagan ej föras, derest ej visas kan, att auktioneu icke i besörig ordning försiggåti. Till 15 skuile läggas ofvanståerde ord jemte följande: i hviiken händelse besvär kunna inom 30 dagar från auktionsdagen till k. m:ts befallnirgshafvande i länet ingifvas. Hr Johån Olsson från Kalmar län hade haft ett godt öga till den inkomst af bränvinsförsäljuingen, som nu tillkommer städerra, och föreslagit att den skulle, under vissa vilkor, irgå till statsverket. Häremot protesterade naturligtvis städernas representanter, anmärkande det okloka deri, stt landsbygdens befolkniag med oaflåtlig sfund betraktar städerna och deras förkofran. Biand de måiga talsre, som i denra fråga yttrade sig, de flesta mot motionen, var äfven hr Medin, som tyckte att då det väl är landsborna som supa mest eller köpa mesta bränvinet, så kunde det ej vara rättvist, att staden ensamt får uppbära skatten derför. Motionen afslogs slut;igen med 129 röster mot 32. I afseende å det ansvar, som drabbar öfverträdare af bränvissförordningen hade utskottet, i anledning af or Hasselrots i första kammaren väckta motio2, hemställt att riksdagen måtte skärpa detsamma uti ej obetydlig grad. Häremot uppträdde hbrr Bergström och Staaff, anmärkaude att det alldeles strider mot tidens riktning att skärpa straffbestämmelser, isynnerhet när det gäller bandlingar, som folket ej betraktar som brott och hvilka derför göra domare och åklagare stort bryderi att få utredda och bevisade. Häri instämde hrr P. Ericsson från Gefleborgs län, Östman, P. Nilsson från Kristianstads län, Hierta, Ahlgren, Hörnjelt, Uhr, And. Ericsson och Ekenman. Endast hr Jonas Jonasson från Kalmar län försvårade utskottet, och ehuru han sjelf cade sig ej ha hopp om framgårg, upptog han likväl tiden med att begära votering, och utföll denna med 116 nej mot 23 ja, som voro för utskottet. Gårdagens aftonsammanträden. FÖRSTA KAMMAREN. Aftorens sammanträde upptogs af en ganska liflig diskussion öiver sammansatta bankooch lagatskottets utlåtande angående hr Wallenbergs motion cm iniörande af ett rytt, på guld gruvdadt myntsystem. Utskottet hade meö anledning af motiocen föresls git att riksdagen skulle ho3 k. m:t med tillkännagifvande att den för sin del funne en förändring af landets ruvarande myntsystem önskvärd och behöflig, avhålla om en utredriog, huruvida ett myntsystem, gruudadt på guld och de af utskottet i motiveringen angifna grunder, vore för landet ärdamålsenligt samt att k. m:t derefter ville afgifva förslag till ny myntordning samt andra i sammanbang dermed behöfliga stadganden. Hr O. Mörner hade i utskottet reserverat sig mot detta förslag och framställt ett annat, som dock skiljer sig från utskottets endast deruti att något gillande af de af utskottet anförde grunderna ej skulle uttryckas i skrifvelsen. Ea annan utskottsledamot hr Bergström hade med anledsing af motionen framställt ett detaljeradt förslag för det nya systemets införande. Det var egentligen om dessa reservationer diskussionen rörde sig, Bifall till grefve Mörners förslag med en obetydlig förärdring i redaktionen påyrkades af de flesta af talarne, remligen hrr Henning Hamilton, Skogman, Schartau — hvilken talare dock först yrkade rent afslag å hela frågan —E. Sparre, Sijernblad, J. Schwerin, reservanten Nordström, Fåhreus, Skogman och hb. ex. justitiestatsmi: