Dagens Nyheter – 22 april 1869, sida 2

hon var så välbehållen, att hon utom kung Oscars porträtt, hvarom vi nyss talat, också hade drottning Josephinas, samt midtemellan de höga personerna en ofantligt stor spegel, också i förgyld ram. Dessutom hade hon inte mindre än tre stora påfågelsfjädrar, instuckna bakom småtaflorna, föreställande scener ur bibliska historien, och kransar af färgade pappersblommor öfver fyra i mahognyramar infattade gratulationer på Katharinadagen. Madam Juhnke bar det lika vackra, som föga sällsynta namnet: Katharina: Fasligt, hvad di ä förnäma i år! — puttrade Juhnkan åt sin hjelpmadam, som i spisen sysslade med lutfisken och sötgröten. — Men knappt hade hon uttalat ordet förnäma, förrän ett halft dussin mer eller mindre skarpa fingerknogar knackade på dörren. Ja, si, när man talar om trollen? —— tänkte gumman Juhnke säga, men hon hejdade sin tunga, ty dörren var för tunn, och skyndade sig i stället att öppna. Och in trädde gamla symamsellen, med kanonlockar, fyra på hvar sida, stora som grankottar, döljande hennes concavatinningar, och iklädd stor sidensargemantilj samt himmelsblå klädning. I hennes smula fotspår trädde lutfiskmadamen i grannt bespetsad mössa med rosenröda band, karmosinröd schawl och svart bombasinsklädning. Vidare