Dagens Nyheter – 21 april 1869, sida 3

3 Bref från Faris. (Från Dagens Nyheters korrespondent.) Vetenskapen, och eftar henne almanachan, förka:n.a vårens snkomst vid en bestämd tid; men för oss hvardagsmenniskor är det vår, då vi se marken pryda sig med blemmor och då flyttfoglarna börja anlända och då vi höra de små befjädrade sårgarne slå sins drillar i skogen, som börjat kläda sig i sin ljusgröna skrud. Då sjunga också vi: Våren är kommen! Men här ha vi ännu fåfängt spanat efter vårens budbärerska, den lifliga svalan; eodast du små bemtrefliga sparfvarna ha vi hittills fått se, men de ha kommit för att söka skydd mot köld och regn. Den grönska, som nyligen — och ovanligt tidigt — var på så god väg att uppspira, har åter blifvit fördrifven af den kalla luften: våren narrade o33 april. Men till ersättring ba åtminstone de af os3, som äro koustälskande, haft så mycket mera vackra och intressanta. saker att bese ivom hus. Jag kan försäkra, att vår tid varit strängt upptagen. Vi ba nemligen sprungit på konostanktioner dag ut och dag ir, icke jast så mycket för stt köpa, som icke mera för att tillfredsställa vår nyfikenhet. Och hvilka anktioner! Velesserts taf: velgalleri, Rossinis konstskatter och pretiosa, Berlioz qvarlåtenskap, m. m., m. m. Det försträmnda galleriet är nu skingradt och inbringrde der lilla nätta summan af 1,800,000 frank. Vid auktionerna efter Rossini voro naturligtvis alla Hans vänner och beundrare närvarande för att förskaffa sig en relik såsom minne af den bortgångne — och der fanns minsann att välja på! I sina samlingar hade han, bland on at, hundra snusdosor, alla presenter och följaktligen mer och mindre dyrbara. En at vänner inköpte för ganska högt pris en af dessa dosor. Några dagar derefter aflade han ett besök hozs fra Rossini. Tillåt mig, min fru, sade han, att visa er denna dosa; jag skall äära den som ett minne af vår odödlige maösatro. Fru Rossini tog dosan och b.:rsktade den noga. Den är ganska vacker, sade hon, men jag är ledsen öfver att nödga3 säga er, det den aldrig tillhört min mans samling; någon har begagnat sig af vår anktion för att tå sina saker väl betaldta. Det gör mig ondt, att ni fallit offer för bedrägeriet Man har sagt mig, att dylika bedrägerier här i Paris äro mycket vanliga. Ingen vecka går numera förbi, utan att man smärtsamt beröres af någon ny dödspost, och det är, tyvärr, bland Frankrikes srvillen, som mannen med lian härjande far fram; deras leder glesna alltmera, och inga nya stjernor uppgå strålande vid horisonten för att intaga de bortrycktas platser. Berlioz är död — åter 4en gyldene lyra, hvars strängar hafva brustit. Akademien för de sköra konsterna prisbelönade år 1830 en kantat, kallad Sardanapalus; den elev, som vann denna utmärkelse vär Hector Berlioz, den blifvande kompositören och författaren. Bland hans mera bekanta kompositioner erinrar jag mig: Les